Reportage: Kvällen när sanningen kom till Tyrolen
Emmylou Harris har sagt att country bara är tre ackord och
sanningen. Var då möjligtvis lördagskvällshelaftonsförestäl lningen ögonblicket sanningen
kom till Tyrolen? Musiken gick att kombinera med Småländsk burgerbuffé,
slutsåld redan på förköp för de som är hungriga i värmen. Tre barer fanns för
den törstige. Under fredagseftermiddagen rapporterades att aftonens stora
dragplåster Jill Johnson har ställt in på grund av en rejäl förkylning. Hon
kommer den fjärde augusti istället.
Växjöbördiga Moonshine Maladies inledde kvällen vid halv
åtta. Namnet kan översättas som sjukdomar orsakade av hembränt. Femmannabandet
hanterar både yeehaw, ballader och motorvägscountry. Det är tämligen smockat på
Rotundan. Tyrolen erbjuder rent av det som ibland kallas folkfest. Vissa kör
picknick i gräset. Men så är det också en närmast perfekt sommarkväll. Inte ett
moln så långt ögat kan nå och inte en droppe regn på flera dar.
En helt annan upplevelse är Shoutin´ Red, till vardags
Felicia Nielsen. Hon lockar in lyssnaren i en tidsmaskin med destination tjugo-
och trettiotal och blandar enligt sin Facebooksida countryblues, folk och
gospel. Allt detta ensam med gitarr och historieberättande. Hon är en jäkel på att plocka strängarna
och sjunger dessutom på det tidstypiska genomträngande sättet, som det lät
innan elektriciteten hittade till den amerikanska landsbygden. Det blir
fotstamp i publiken. Hon kastar också in en svensk gånglåt från medeltiden.
Gabriel Kelley bor i Nashville, kommer från en liten stad i
Georgia och var med i Jills Veranda. Han har hatt och en liten tamburin
fastsatt på ena foten. Delar på begäran ut tips om hur publiken får lika rejäla skägg som
han har. Dessutom pratar han svenska efter att ha varit utbytesstudent här. Och
det var i Sverige han började skriva, även om han spelade redan som sjuåring. Kelley
spelar en rad låtar från sin senaste skiva Lighter Shades Of Blue där
titelspåret är en av höjdpunkterna och charmar med sitt mellansnack. I skuggan
av sommarens nyhetsflöde håller han ett litet brandtal om att vi måste bli
bättre på att ta hand om varandra. Det leder till en fin The Road I Ride som
belönas med jubel. Han berättar också att
en av hans stora hjältar spelar på Ullevi samma dag och gör en version av
Atlantic City.
För några blev aftonen kanske lite haltande efter Johnsons
sena avbokning, men både Tyrolen och den svenska sommaren, som äntligen
kommit igång, är på sitt allra finaste humör denna kväll. Inte illa.
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida