Konsertrecension: Electric Banana Band

Electric Banana Band 
Plats: Stortorget. 
Tid: Lördagen den trettonde augusti. 
Publik: Cirka 4000. 
Längd: 75 minuter. 
Bäst: Publikglädjen. 
Saknade mest: Sången Om Den Köttätande Växten Roger Som Hatar Lever Och Egentligen Är Vegetarian.

En banaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan! Electric Banana Band, med inga mindre än Trazan och Banarne i spetsen, verkar locka det som brukar kallas barn i alla åldrar. Trazan (Apansson i efternamn) och Banarne är misstänkt lika Lasse Åberg och Klasse Möllberg. De har kläder som inte ens Rod Stewart skulle ta på sig. Zebran är misstänkt lik Janne Schaffer.

Det blir handuppräckning på hur många i publiken som såg programmet de gjorde 1976. Förvånansvärt många. Hur många ser dem just nu? Förvånansvärt få. Möllberg tar täten från scenen, Åberg är bitvis lite inaktiv. Med på scen finns ytterligare fyra musiker samt kören Los Flamingos som får sjunga en låt a cappella. Tekniskt imponerande med snygga stämmor, men det går att misstänka att det är Electric Banana Band publiken vill höra.

Om någon skulle missat vilka som står på scen inleder de med just låten Electric Banana Band och fortsätter med Electric Banana Tajm och Morfar Och Kaninen. Den presenteras som någon sorts reggae. Den är nog mer någon sorts än den är reggae. Vi får lära oss återvinna batterier och Möllberg lär ut rörelser, inte för sista gången under konserten. Han lär publiken joddla och härma hönor. Det går förvisso sådär, men är kul. De har också bildat ett nytt parti som heter Banandemokraterna. Höj bananbidragen och ta hand om skalbolagen! Självklart är Banarne partiledare.

De vet hur man får banankontakt med bananpubliken. Det blir bananallsång och banandans ganska bananomgående. Musikerna är imponerande tajta, men det är svårt att bortse från att många av låtarna får ett anonymt och småtråkigt fyrkantigt åttiotalsrocksound.

Ett av undantagen är Vi Har Tarzan På Middag där Åberg hänger på sig banjo och Möllberg en gitarr som ser ut som en banan. Förstås. Där blir det svängig gladjazz. Kanske är Trazan & Banarne-låtarna mer musikaliskt varierade än Electric Banana Band? Mot slutet av konserten blir det medley med bland annat Min Piraja Maya (alla utom vakterna härmar pirajor med händerna) och förstås Banankontakt.

Torget är, trots en ganska hotfull himmel och regn på slutet, tämligen smockat. Publiken är utrustad med regnkläder och paraplyer. Och ingen konsert värd namnet är komplett utan en låt om människan ständiga vilja att bo in en svamp. Det blir förstås rejäl allsång.

Karl Oskar-festivalen från tidigare år:

Konsertrecension: John Bull Gang

Konsertrecension: Thomas Di Leva

Konsertrecension: Rix FM-festival

Konsertrecension: Pugh

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.