Konsertrecension: Svante Thuresson & Claes Crona Trio

Svante Thuresson + Claes Crona Trio 
Plats: Gemla folkets park. 
Tid: Fredagen den 29 juli. 
Publik: Cirka 150. 
Längd: 95 minuter plus paus. 
Bäst: Självklarheten i musiken. Så enkelt.

Det är kanske ohyfsat att börja en recension med artistens ålder, och då är det läge för en ursäkt. Svante Thuresson har, i alla fall på papperet, hunnit bli 79 år. Men ålder är bara en siffra och han har kvar en pojkaktig glimt i ögat. Och framförallt har han kvar rösten, den där självklart enkla och svalkande. Som att stå vid havet och känna en lätt sommarbris med ett glas isvatten i ena handen.

Det blir några dopp under kvällen i det som kallas den stora amerikanska sångboken med början i musikallåten Make Someone Happy. Gänget verkar improvisera fram tempot under inräkningarna och visar det sig att det går för snabbt justerar de mitt i låten. Är man proffs kan man göra sånt.

Med till Gemlas charmigt lummiga folkpark är vapendragarna i Claes Crona Trio: Crona på piano, Martin Höper bas och Pelle Jonasson trummor. De spelar med samma synbart lekfulla lätthet och nyanserade uttryck som Thuresson sjunger med. Fönstrena är öppna, ingen stress. Det tar inte många takter innan musiken gör luften lite lättare att andas, lite mer syrerik. Lite mer kärleksfull. Spelglädjen är möjligtvis lågmäld, men den finns där i små ögonkast och leenden.

Toots Thielemans Bluesette med svensk text av Hasse & Tage får upp tempot. När Monica Zetterlund gjorde originalet stod Thuresson i kören. Nu får den både piano-, bas- och trumsolo och scatsång. Första akten avslutas med On Green Dolphin Street som Thuresson tror ligger i Vimmerby. Här får de upp tempot så pass att en recensent som vill vara anonym börjar spela lufttrummor. Ulf Lundells Rom I Regnet från 1979 blir kvällens nyaste inslag.

Efter kaffepaus i parken som fyller 90 i år inleder Cole Porter innan det blir inte mindre än sex låtar med svenska texter av Beppe Wolgers. Sämre textförfattare finns. I år är det 30 år sedan han gick bort. Monicas Vals avslutas med raden: nu är det sommar i tusen år och Thuresson tar en ton som nästan dras ut lika långt. Förtjusta jubel följer. Sakta Vi Gå Genom Stan görs med ett oemotståndligt halvfartshäng som påminner om Van Morrisons Moondance.

Och för att utveckla resonemanget om åldern lite. Thuresson är inte 79 år gammal. Han är 79 år ung. Och det är onekligen en viss skillnad. En sådan här kväll är det lätt att bli både kär och påmind om musikens helande krafter. Bara att njuta.

Läs mer om liknande:

Viktoria Tolstoy & Svante Thuresson fixar sväng

Svensk jazz för nybörjare
Tanke och skratt med Monica, Hasse och Tage

Louise Hoffsten på samma plats med samma Clas Crona 

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.