Reportage: Rockin Jamboree på Tyrolen

I helgen var det tvådagarstillställning Rockin Jamboree på Tyrolen med både DJ:s, dans (St Louis Shim Sham, Lindy hop och swing), en liten marknad, modevisning med kläder från fyrtio- och femtiotal och livs levande musik. Det finns också en imponerande samling husbilar, husvagnar och tält på parkeringen. De trängs dessutom inte helt oväntat med ett gäng amerikanska femtiotalsbilar.  Fredagskvällen var närmast att betrakta som en sex timmars förfest för de som tycker att EN heldag brylcreem är för lite. Kanske kan den fungera som regnskydd också, även om båda scenerna har tak. Arrangörerna kan sin sak. För det regnar bitvis rejält innan ett uppehåll bryter ut framåt kvällen och himlen rent av bjuder på vackra färger.

Musiken sträcker sig över country, rockabilly, soul, rock´n´roll, blues och rhythm´n´blues. Alla som tycker att lilla Memphisbolaget Sun Records är en av musikhistoriens självklara grundbultar (och vem tycker inte det?) kunde se fram mot två dagars julafton. Det sammanhållande temat är att det är musik att dansa, oavsett hur avancerad eller enkel man vill göra den, och vara glad till. Det går bra att bara hoppa och veva med armarna. Det är också en sorts dans. Alla kan vara med! Vissa kan, det ska sägas, dansa på riktigt. Andra tycks ha problem med finmotoriken. Och då inte bara italienska straffläggare.

I musikväg på lördagen var rockabillygänget Terry O´Connel & His Pilots från Stockholm näst sist ut. De blandar in country, blues och jazz och håller tempot uppe. Det är lönlöst att inte försöka dansa loss. Dessutom sviktar golvet så om grannen börjar studsa sprider gunget sig. Självklart använder de ståbas och ett trumset så litet att det är imponerande att trummisen hittar det. Musiken har samma oemotståndliga och oförfalskade charm som Elvis Presleys tidiga inspelningar. De spelar också Just Because, som han gjorde. Scotty Moore ler i sin himmel. Sitting On Top Of The World är en annan höjdpunkt. Men det är svårt att välja. Den vilt dansande publiken längst fram kräver både extra och extra extranummer.

Sedan återstår ett sista treackordsfyrverkeri från Vetlandas Honeyboy Slim & The Bad Habits som det är svårt att få nog av. De kör på knock direkt och förvånar något med en ballad, även om begreppet ballad är relativt. Vid några tillfällen hamnar basisten Sven Andersson i det där Bruce Springsteen-läget där det ser ut som om han blivit galen på riktigt. Det är tyvärr inte alla musiker som alltid ser ut att ha så jämrans kul på scenen. Och hans bandkamrater står inte direkt och sover de heller. Absolut sista låten kommer från Ray Charles, men det visar sig vara lögn. Det blir den absolut tredje sista låten. Den absolut ABSOLUT sista låten denna första Rockin Jamboree blir Mean Woman Blues. Men det är inte heller sant, efter de dåliga vanorna är det dags för en DJ.

Och det kan bero på mörkret som råder mitt i skogen klockan ett på natten, men det ser ut som om kossorna på ängen ger tummen upp. Bara att hålla med.

Läs mer om liknande:

Elvis Presley 80 år

Bruce Springsteen för nybörjare

Konsertrecension: Honeyboy Slim & The Bad Habits

Skivrecension: Margo Price - Midwest Farmer´s Daughter

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.