The Beach Boys för nybörjare

När man pratar om sextiotalets popmusik pratar man ofta om kampen mellan The Beatles och The Rolling Stones. Det är egentligen en missuppfattning eftersom Stones alltid låg minst ett steg efter sin Liverpoolnemesis. Den riktiga kampen, den kreativa, stod mellan The Beatles och The Beach Boys. Alla med lite koll på sextiotalet vet att Sergeant Pepper´s Lonely Hearts Club Band var ett svar på Pet Sounds. Den fyller förresten femtio nu i dagarna. Brian Wilson tycktes däremot aldrig ha den naturliga rockstjärne-fuck you-grejen som Lennon och Jagger lärde sig posera med. Men musiken? Jäklar. Under den stomatolleende ytan är bandet ett av musikhistoriens mest dramatiskt lagda band. Bröderna Brian, Dennis och Carl Wilson plågades av en halvgalen pappa och påverkades på olika sätt. Brian blev extremt konflikträdd, flydde in i droger och led av psykiska problem, Dennis flydde in i droger, hade ett okontrollerat bekräftelsebehov och var kompis med Charles Manson. Här är en snabbguide till några av The Beach Boys och ledaren Brian Wilsons största stunder.

The Beach Boys Today! (1965)

I december -64 hade den labila Brian Wilson ett sammanbrott och bestämde sig för att sluta turnéra. Istället skulle han fokusera sig på att skriva, arrangera och producera. Trots att bandet redan innan fått ihop en handfull låtklassiker var Today! deras första album som var ett album och inte några singlar kompletterade med utfyllnad. Här finns förvisso hitsen Do You Wanna Dance, When I Grow (Up To Be A Man) och Dance, Dance, Dance. Men det var balladerna på albumets andra sida som verkligen pekade framåt. Please Let Me Wonder, Kiss Me Baby och She Knows Me To Well pekar framåt både till form och innehåll. Här finns också Help Me, Ronda som senare skulle släppas som singel i något annorlunda form och bli en stor hit. Detta var förresten bandets sjunde skiva på tre år. Inte konstigt att Wilson tyckte det var skönt att slippa turnéra.

Pet Sounds (1966)

1966 lät Pet Sounds som om den kom från en annan planet och det gör den fortfarande. Det är förmodligen en snällare och vackrare planet än den vi har nu, men det finns egentligen inget att jämföra med. Brian hade utvecklat ett eget sätt att arrangera instrument. Om man låter tre instrument spela samma melodi blir det ett ljud som ingen hört innan. Rock´n´roll Mozart, har någon sagt. Quiet please, take 82! Det krävde tålamod från studiemusikerna (de andra strandpojkarna var på turné) och Brian visste exakt hur han ville ha det. Det här är, mig veterligen, den enda popskiva som fått en egen CD-box. Egentligen vill jag inte nämna någon enskild låt utan att nämna alla, men God Only Knows. Vackrare än så har popmusik aldrig låtit, lillebror Carl Wilsons sångröst är som bomull. Paul McCartney håller med. Bara att inleda en kärlekslåt med raden I may not always love you tyder på att man vill skapa något nytt. Jämför gärna Carls änglalika falsett med Brians betydligt mer plågade i de hjärtskärande I Just Wasn´t Made For These Times och avslutande Caroline, No. Det här är en skiva som erbjuder det allra bästa både låtskrivarmässigt, arrangemangsmässigt, sångmässigt och tja... Det är, kort sagt, en jäkligt bra skiva. Om Wilson pensionerat sig hade legenden varit perfekt. Månaden efter skivan släpptes fyllde han 24.

Sunflower (1970)

Efter Pet Sounds tappade Brian styrfart. Bandet gick från att vara en man med marionetter till att vara ett band i ordets rätta bemärkelse. När Sunflower gavs ut var The Beach Boys hopplöst ute, och detta var deras dittills a: största flopp och b: bästa skiva efter Pet Sounds. Dennis Wilson, som aldrig var någon bra trummis, hade något oväntat börjat skriva väldigt bra låtar. Här bidrar han med bl a It´s About Time och Slip On Through som visar att bandet kan rocka och Forever som är en av deras vackraste ballader. Brian visar med This Whole World att han fortfarande vet var skåpet ska stå, i alla fall ibland. Bruce Johnston, som kom med i bandet -65 som Brians turnéersättare bidrar med vackra Tears In The Morning och gör tillsammans med Brian Deirdre. Carl Wilson sjunger Our Sweet Love med sin vackra falsett. Även om man kan ifrågasätta att Add Some Music To Your Day och Cool, Cool Water blev singlar är den enda riktiga plumpen i protokollet At My Window. Sunflower är vad man brukar kalla ett borttappat mästerverk. Missa inte.

Surf´s Up (1971)

Många fans håller den här skivan som sin favorit efter Pet Sounds. Å ena sidan är topparna höga, men den är inte lika jämn som Sunflower. Long Promised Road, Disney Girls (1957), Feel Flows, ´Til I Die och Surf´s Up är samtliga mer eller mindre oantastliga. Den här skivan innebar något av en kommersiell nytändning för bandet och blev deras första topp 40-hit sedan 1967. Det berodde i alla fall inte på Mike Loves horribla Student Demonstration Time. Många av de element som kännetecknar bandets mer kända tidiga låtar är nu borta och om man gör ett blindtest på Sunflower eller Surf´s Up är det inte lätt att höra vilka det är. Skivans avslutande Surf´s Up var ytterligare en outgiven låt från SMiLE-projektet som plockades fram. Men det kan vi återkomma till.

I Just Wasn´t Made For These Times (1995)

Producenten och musikern Don Was gjorde en lyckad dokumentär (med samma namn som filmen) om en man som just då var på väg att landa igen som nygift efter att mest ha ätit, druckit, stoppat i sig droger och legat i sängen under stora delar av sitt vuxna liv. Musiken och produktion kanske är lite torr, men låtvalet är utmärkt. Det fokuserar på några av Wilson mindre kända låtar, några av dem förmodligen hans favoriter. Som beundrare av hans musik är det svårt att inte bli berörd när mannen som varit till helvetet och kommit tillbaka sitter vid pianot med sina döttrar i kören och sjunger Do It Again med ett leende i ansiktet. Den vackra Meant For You, This Whole World och ´Til I Die visar bredden i hans katalog. Här finns också bra versioner av Love And Mercy och Melt Away som är avgjort bättre än sina tyvärr hemskt producerade originalversioner från åttiotalet. Här finns en gåshudsdemo från 1976 av Still I Dream Of It. Dokumentären kan vara svår att få tag på, men är värd att ses. Brian både skrämmer slag på en och skapar skratt.

SMiLE (2004)

Inspelningen av den här skivan inleddes redan 1966 men gick vilse i allt större mentala problem. När den där skivan om Sergeant Pepper släpptes gav Brian upp med orden de hann före. Sedan växte myten om det outgivna mästerverket och ingen trodde längre på allvar att de någonsin skulle få höra skivan. Inspelningarna (oavslutade) cirkulerade på bootlegs och några av låtarna gavs ut på Beach Boys-skivor under sent sextio- och tidigt sjuttiotal. I början av 2000-talet började Brian något oväntat turnéra igen. Hans scenskräck var påtaglig, men hans mentala problem var under kontroll och han tom log ibland. 2004 kom SMiLE till slut i nyinspelning, utgiven under namnet Brian Wilson. Och, hör och häpna, den var så bra som alla trott. Här fanns de - Good Vibrations (släppt på singel 1966 och redan geniförklarad), Heroes & Villains (släppt på singel 1967), Wonderful, Surf´s Up och Cabin Essence. Skivan är upplagd mer som ett klassiskt verk i satser snarare än som en regelrätt popskiva med låtar och är olik allt man tidigare hört. Hur många låtskrivare och arrangörer kan sägas vara före sin tid - trots 37 års försening? 2011 släpptes The Smile Sessions, The Beach Boys återskapade originalversion. Men ingen vet förstås om det är den versionen med de fragmenten som Brian hade tänkt släppa när det nästan begav sig.

En Best Of (årligen)
Få band har best of-förpackats så många gånger som The Beach Boys. Inte helt oförtjänt. Bandets tidiga hits, som fortfarande får vilket musikhjärta som helst att vilja skruva upp volymen och sjunga stämsång, är svårslagna och kom innan albumet tog över från singeln. Klarar man sig verkligen utan Surfing USA, Surfer Girl, Fun Fun Fun, I Get Around, Don´t Worry Baby, The Warmth Of The Sun, Californa Girls, Help Me Rhonda, Good Vibrations och de andra? Mitt svar är nej, det gör man inte.

Läs mer om liknande: 

Dennis Wilson gjorde en borttappad soloklassiker med Pacific Ocean Blues

The Beach Boys-skivan Sunflower från 1970 innehåller två av Dennis Wilson bästa låtar
Biografin Catch A Wave - The Rise, Fall And Redemption of The Beach Boys´ Brian Wilson rekommenderas
Dokumentären Beautiful Dreamer handlar om skivan SMiLE