Konsertrecension: Evil Emil & King Kongo Cobras

Evil Emil & King Kongo Cobras 
Plats: Kafe De Luxe. 
Tid: Lördagen den sjunde maj. 
Publik: Ett sextiotal som mest. 
Längd: 110 minuter plus paus. 
Bäst: Svänget, drivet och draget.

I lördags var det dags för säsongsavslutning för Blues De Luxe. Kvällen till ära var det Evil Emil & King Kongo Cobras från Arvika som stod för underhållningen. Huvudrätten denna kväll blev zydeco, en sorts dansmusik från sydvästra Louisiana med rötter hos den franska kreolbefolkningen som blandar blues, rhythm´n´blues och musik från den ursprungsbefolkning som fanns i området. Fiol (men inte ikväll) och främst dragspel står ofta i täten och i svenska öron kan det tyckas låta som en blandning av traditionell folkmusik, som det trots allt rör sig om, och den i Sverige så vanliga och märkliga företeelsen dansbandsmusik. Men här svänger det på riktigt, utan säkerhetsbälte på.

Evil Emil och gänget har kanske lite mer bluesrytmer i grunden än vad många zydecoband mäktar med, men det gör egentligen bara att det svänger ännu mer. Och det kan inte vara något negativt. Svänget kan också vara ett resultat av att – det är kul att skriva det här namnet – Evil Emil & King Kongo Cobras har spelat tillsammans i snart tjugo år. På vägen har de turnerat flitigt och släppt skivor med sång på både svenska och utrikiska. Live blandar de svenska, värmländsk engelska och rent nonsens. Emil beskriver musiken som gjord att dricka öl och locka fram den inre apan till. Och vem vill, ärligt talat, inte vara en apa?

Trummorna driver på och skapar energi, basen pendlar mellan melodiska utflykter och att pumpa på en ton, Emils dragspel spelar både melodi och rytm och gitarren pendlar mellan Johnny Cashs gamla boom-chicka-chicka, Scotty Moore, Neil Young-bröt, highlife- och skarytm. Människor som vill låsa in musik på museum ska man inte lita på. Sist men inte minst: eltvättbräda som spelas med två helt vanliga soppskedar. Varför har inte alla band en eltvättbräda?

Vissa låtar håller sig maniskt till ett ackord, vissa andra knappt ens det. Ibland spelar gitarr, bas och dragspel samma lilla melodislinga unisont. Texterna består oftast bara av en eller två rader som upprepas – ofta om olycklig kärlek. Under andra set tjocknar det på i publiken som dansar hej vilt. Ibland är det närmast punkzydecotempo, om det nu finns något sådant.

Blues De Luxe och Evil Emil & King Kongo Cobras ser därmed till att lämna Växjö med en upplevelse som får dansen att fortsätta hela sommaren. Inte illa. Kom gärna tillbaka.

Läs mer om liknande:

Louisiana? Jerry Lee Lewis!

Jaron Freeman & The Opposite Of Everything har en liten nypa zydeco

Norge kanske ligger i Louisiana

Skivrecension: Lucinda Williams - The Ghosts Of Highway 20

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.