onsdag, juli 23, 2014

Monty Python live (mostly) i Åseda Folkets hus

När biljetterna till komedigruppen Monty Pythons återförening i London på 02 Arena släpptes tog de slut snabbare än man hinner ropa albatross. För oss som inte bor i England blev det möjligt att se föreställningen via direktsänd bio världen över. Inte i Växjö, men strax utanför. Monty Python live i Åseda Folkets hus låter i sig som en sketch.

Under mottot one down, five to go (en fixad, fem kvar) presenterade John Cleese, Terry Jones, Terry Gilliam, Eric Idle och Michael Palin med hjälp av bland andra Carol Cleveland klassiker om exploderande pingviner, nudge nudge, skogshuggartransvestiter, den spanska inkvisationen (som alla ärligt talat förväntade sig) och Anne Elks teori om dinosaurier. Graham Chapman, som avled i cancer 1989, är fortfarande död och medverkade inte.

Några av de sketcher som är svårare att återskapa, till exempel fotbollsmatchen mellan Grekland och Tysklands filosofer, visas i originalversioner på storskärm. Grekerna avgör i slutminuten när Archimedes får idén att dribbla bollen som dittills legat orörd i mittcirkeln medans alla har varit upptagna med att gå runt på planen och grubbla. Idle brukar med både allvar och skämtsamhet i rösten påpeka att han fortfarande är nöjd med nicken han fick till när sketchen spelades in.
De nygjorda dansnummer baserade på gruppens låtar som framförs utan Pythonmedlemmar hade kunnat hoppas över, även om de är snyggt koreograferade. Silly walks the musical? Att Cleese skulle genomföra numret var däremot otänkbart. Två höftoperationer sätter sina spår i vigheten. De flesta av oss skulle inte klara krumbuktandet ändå. Plus att han - tycks det - aldrig riktigt gillat sketchen.
Kvällens höjdpunkt nås när Palin och Cleese via papegojsketchen till synes improviserar sig fram genom den mindre kända the cheese shop. Deras vänskap lyser igenom och det är uppenbart att de har kul tillsammans. Cleese frågar Palin om nästa replik.

- Det kommer en poäng snart om vi bara hittar den, förklarar Palin. Slutnumret blir inte helt oväntat allsången Always Look On The Bright Side Of Life. När de sätter ner foten för förmodligen sista gången resulterar det i hjärtevärmande leenden snarare än gapskratt. Livet hade varit stelare och tråkigare utan Monty Python. Tack för allt.
Läs mer om liknande: 
Publicerades ursprungligen i en kortare version i Smålandsposten.

Etiketter: , ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida