Kalle Lind och Simon Gärdenfors står upp
Plats: Kafe De Luxe
Tid: Fredagen den 4 juli.
Publik: Ett femtiotal.
Längd: Ungefär 30 minuter var.
Bäst: Ju mer långsökta resonemang desto roligare. Och långsökta resonemang finns det gott om.
Tid: Fredagen den 4 juli.
Publik: Ett femtiotal.
Längd: Ungefär 30 minuter var.
Bäst: Ju mer långsökta resonemang desto roligare. Och långsökta resonemang finns det gott om.
Under rubriken Klubb Kul bjöds det återigen på ståupphumor i helgen. De två inbjudna den här gången var Kalle Lind och Simon Gärdenfors. Att båda är skåningar är eventuellt en ren slump. Lind
känns igen från en rad program på P3, kanske främst från Hej Domstol.
Han skriver böcker och driver bloggen En man med skägg. Simon Gärdenfors
är förutom komiker också rappare och serietecknare (bland annat Död Kompis). Han var programledare på ZTV och gör numera en podcast (ZTV var
nittiotalets podcast fast med bild).
Både Lind och Gärdenfors har en humor som
ofta bygger på iakttagelser av väldigt små detaljer. Hit hör bland annat
Gärdenfors analys av de logiska luckorna i texten till Jag Vill Bo I En Svamp. Plötsligt, påpekar han, bor personen som sjunger redan i svamp
(kantarell) utan någon förklaring till hur han flyttade in. Och i nästa
rad bor han plötsligt i en helt annan sorts svamp (champinjon).
Kopplingen mellan Bellman och Jesus förklaras också. Personerna har
funnits men man ska inte tro på alla historier om dem. En annan historia
man inte ska tro är när Gärdenfors berättar hur han av misstag säljer
Möllevångstorget till en dansk i utbyte mot en flaska Tuborg och hamnar i
den danska läroplanen. Det är någon sorts variant på indianhövdingen
som gick till historien för att ha sålt Manhattan för en struntsumma.
- Det är trevligt att vara i Växjö. Typ. Jag lider inte av att vara i Växjö, inleder Kalle Lind
som har ett något mer yvigt kroppsspråk än den stillastående
Gärdenfors. Han inleder med att berätta om hur det var att växa upp som
lillgammal - han fick sitt första liggsår innan han fick sitt första
ligg. Sedan påpekar han att det inte är sant och var ett skämt. Vi får
en rejäl utläggning om Björn och Bennys relation som inte leder
någonstans men är underhållande och det är förstås det viktiga. Vad har
de för relation egentligen? Behöver inte Björn sin Benny mer än Benny
behöver Björn?
För vänner av lätt skruvad humor - bitvis är det så skruvat att J-O
Waldner kunde ligga bakom - som inte skriker könsord bara för sakens
skull bjuder Lind och Gärdenfors på underfundig och bitvis lagom obegripliga resonemang. Lind
avslutar med en evig sanning. Vegetarianer och judar är lika sjuka. För
hur kan man välja bort bacon - denna grisängel som kommer ner från
himlen?
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida