Blueslovers, where art thou?

Även folk som inte är nära bekanta med blues brukar känna till myten om Robert Johnson som sålde sin själ till djävulen i korsningen vid midnatt i utbyte mot sin musikaliska begåvning. Ursprungligen var det dock den mindre kände Tommy Johnson (inte släkt) som sade sig ha gjort affären. Men eftersom Tommy levde tills han blev 60 år och Robert dog bara 27 år gammal under fortfarande oklara omständigheter bytte myten person. Avtal med djävulen gör sig bättre för folk som dör unga.

År 2000 gjorde bröderna Coen filmen O Brother, Where Art Thou? Där dök Tommy upp som liftare efter att han varit vid korsningen. Han spelas av Chris Thomas King som var en av gästerna på Tyrolens bluesfest utanför Alvesta i helgen. King spelar först ett set ensam med gitarr och betar av gospel, Cottonfields och Little Wing. Han är en skicklig gitarrist men publikkontakten lämnar en del övrigt att önska. Han avslutar också endagarsfesten med ett band bestående av bas och trummor. Skickligt och rutinerat, men det lilla extra saknas även om versionen av BB Kings The Thrill Is Gone är fin. Däremot tillför bas och trumsolo sällan något till konserter.

Tidigare på dagen har Peter Bryngelsson pratat och spelat om och av Peter Green, den engelska bluesgitarristen från Fleetwood Mac som försvann i droger. Det är ett sorgligt livsöde Bryngelsson målar upp. Albatross och samtliga delar av Oh Well utgör de musikaliska höjdpunkterna.

Shoutin´ Red, döpt till Felicia Nielsen, spelar akustisk gitarr så att fötterna börjar stampa takten av sig själva. Hon har gjort succé i Mississippi och hennes countryblues blandas med folkmusik från både USA och England, bland annat spelar hon två låtar av Martin Carthy. Inleder gör en tolkning av When The Levee Breaks som påminner mer om Memphis Minnies original än Led Zeppelins ångvältsversion.

På plats är också Ladies Got The Blues med karismatiska Lisa Lystam och Ida Bang i spetsen. Bluesen anklagas ofta för sexism och den här sammanslutningen (med bara kvinnor på scen) påminner om att den första bluesvågen var kvinnlig. Namn som Ma Rainey, Koko Taylor och Big Mama Thornton (som gjorde originalet till Hound Dog) tolkas förtjänstfullt. De var minst lika hårda mot männen som vice versa. Ladiesarna visar att den svenska bluesen har en högljudd och svängig framtid. De stoppar även in några egna låtar och även om de inte håller riktigt samma klass är det stjärna i kanten för modet. De får kvällens första jubel och krävs på extranummer.

Läs mer om liknande: 

Rapport från förra årets bluesfest

Led Zeppelin för nybörjare

Louise Hoffsten tolkades också av ladiesarna 

Så spelar du blues! Hela listan!

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.