Gladjazz får fötterna att stampa takten
THE EMINENT EAST COAST DIXIE STOMPERS
Plats: Utvandrarnas hus.
Tid: Onsdagen den 9 juli.
Publik: Närmare 200.
Längd: 90 minuter.
Bäst: Äkta musikglädje är alltid bäst.
Plats: Utvandrarnas hus.
Tid: Onsdagen den 9 juli.
Publik: Närmare 200.
Längd: 90 minuter.
Bäst: Äkta musikglädje är alltid bäst.
Under
andra halvan av 1800-talet, parallellt med att industrialisering kom
till Sverige, utvandrade ungefär 1 000 000 svenskar till Nordamerika.
Det motsvarade en femtedel av landets dåvarande befolkning. Många av
emigranterna bosatte sig i mellanvästern, främst Chicago. Hur många som
hittade till New Orleans är oklart men 1912 kunde man åka från Göteborg
och hamna i staden där jazzen höll på att födas. Så kanske är det någon
slags cirkel som sluts nu när The Eminent East Coast Dixie Stompers
hittar till Utvandrarnas hus. Och nej, New Orleans ligger inte på
östkusten. Det gör däremot Kalmar och det är därifrån stamparna kommer med sin gladjazz.
De börjar med Alexander´s Ragtime Band från 1911 och slutar med When The Saints Go Marching In som är ännu äldre och med oklart ursprung.
När det gäller låtarnas ålder är det som att vara på konsert med The
Rolling Stones. Bredden på repertoaren denna kväll är imponerande. De
spelar Nils Poppe, Duke Ellington, Hello Mary Lou och Hasse å Tage. Vi
besöker England, USA, Frankrike, Tyskland och Sverige. Eftersom det är
valår får publiken välja mellan WC Handys klassiker St Louis Blues och
Björn Skifs I Mörkret Med Dig. Trots att publiken utlovas ett stepsolo
av trummisen i den sistnämnda blir det St Louis Blues som vinner
handuppräckningen.
De sju herrarna bjuder på den sortens jazz som kallas tradjazz,
traditionell jazz och dixielandjazz. Kärt barn - och pensionär - har
många namn. Det är den första vågen jazz, spridd över stora delar av
världen av Louis Armstrong. Han spelade förresten i Växjö 1955.
Armstrong är förstås något av en röd tråd denna kväll. En låt,
sammansatt av bandet, kallas Satchmo och består av riff han spelade i
olika låtar. Mahogany Hall Stomp, döpt efter ett hus i New Orleans där
man kunde ägna sig åt horisontell synd, följs av Basin Street Blues -
som var gatan huset låg på. Och om ni undrar vad som är speciellt med I
found a new baby består den av 104 takter i moll innan den avslutas med
en takt i dur.
Musiken är gjord för att dansas till. Eftersom de som numera lyssnar
på den här sortens musik oftast uppnått pensionsålder, och bitvis med
viss marginal, är det ändå sittplatser som gäller. Det hindrar inte att
det rycker i benen och att mungiporna åker upp. Som de säjer mellan två
låtar: Tack så mycket för den välförtjänta applåden.
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida