Crying Day Care Choir gör bra musik men saknar attityd
Plats: Kafe De Luxe.
Tid: Lördagen den 24 maj.
Publik: Ett femtiotal.
Längd: 40 minuter.
Bäst: Musiken.
Saknade mest: Jävlar anamma.
Tid: Lördagen den 24 maj.
Publik: Ett femtiotal.
Längd: 40 minuter.
Bäst: Musiken.
Saknade mest: Jävlar anamma.
Tell me where did John Lennon go? He
left us too soon. Ingen konsert blir sämre av att inledas med en låt
som både handlar om och heter John Lennon. De spelar den på akustisk
gitarr, dragspel och melodica.
Det sägs ibland att det har blivit svårare och svårare att höra vad musik har för ursprungsland. Crying Day Care Choir
- vissa bandnamn är bättre än andra - låter som om det är sent
sextiotal och fest hemma hos Mama Cass från The Mamas & The Papas.
För de av er som inte hunnit fylla 55 år kanske Fleet Foxes och First
Aid Kit är mer relevanta referenser. Men trion är inte från USA. De
bildades i Buenos Aires för fyra år sedan och efter att ha släppt några
singlar och EPs har det blivit dags för att debutera i fullängsformat
med Leave The Kingdom.
Stämsången är lika uppfriskande som ett glas kallt vatten.
Självklart spelar de många låtar från den finfina debuten som har hunnit
finnas ute i exakt tio dagar och fortfarande finns tillgänglig i
limiterad upplaga på vinyl med snyggt gatefoldomslag.
En intressant sak: Man känner inte att det finns mycket energi
mellan medlemmarna på scenen. Det är som om de inte känner varandra. Det
påverkar inte musiken negativt, men upplevelsen påverkas onekligen. Den
här känslan får man av många band. Men det är nu det blir riktigt
intressant. De berättar nämligen att två av medlemmarna är bröder och
att en av bröderna just fått barn med den tredje medlemmen. Med detta
inte sagt att de borde kramas mellan varje låt och berätta anekdoter
från familjemiddagarna. Men lite mer kommunikation skulle inte skada.
Dottern är förresten med i videon till Up & Away som just släppts på
singel och tillhör en av höjdpunkterna. De framför också July som är
deras mest spelade låt på Spotify och inte helt utan anledning. Den har
en melodi så självklar att man är säker på att den måste vara stulen
från någon gammal klassiker.
Att låtarna är välskrivna och framförs oklanderligt på ett bra sätt
med snygg stämsång räcker inte för att folk i publiken ska sluta prata
och släppa loss. Musiken är möjligtvis mer söndagsmorgon än
lördagskväll. Trion har trots det en och annan låt som skulle passa på
en riktig logdans i Catskillbergen i USA med folk som tjoar jeeehaw
tills solen går upp igen.
Och förresten, bandet är inte från Buenos Aires. De bor i Malmö och har en studio på Blidö i Stockholms skärgård.
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida