Sven Zetterberg får svenska män att dansa

Plats: Kafe De Luxe.
Tid: Lördagen den 12 april.
Längd: Strax över två timmar plus paus.
Publik: Fullt.
Bäst: Allt. Det är en sådan kväll.
Sämst: Att recensenten mot sin vilja förvandlas till den sortens man som jublar åt gitarrsolon.

Redan i första låten, en kärleksfull Johnny Youngtolkning, precisionslandar Sven Zetterberg och band på en juke joint i Chicago cirka 1956. Operation fotstamp inleds omedelbart. Det står klart att det inte är en halvmesyr som väntar. Hela bandet kommer direkt från korsningen där de har sålt sina själar. Och nu vill de motivera affären innan de ångrar sig.

Förra (första) gången Sven Zetterberg spelade på Kafe De Luxe var för två år sedan. Även då bjöd han på rysningar med en fot i Chicago och en i Memphis. Sedan dess har han hunnit besöka Tyrolens bluesfest och The Refreshments traditionsenliga julturné när den nådde konserthuset. Den gången var han en av höjdpunkterna med sin slidegitarr. Han spelar slide nu också och väver in melodier från såväl You Are My Sunshine som Shake Your Moneymaker.

Zetterberg har en pondus och en värdighet som sitter lika självklart snyggt som kostymen han har på sig och ikväll tycks han dessutom vara på synnerligen gott humör. Eller brukar han spexa så här mycket? Mottagandet är väldigt varmt. Responsen triggar honom och han kontrar med att trigga responsen ännu mer. Det skulle kanske vara fel att säga att han dansar, men han rör på sig på ett intressant sätt. Musiken rör också på sig och bandet lyckas vara väldigt tajt och löst samtidigt. De sätter inte en fot fel. Och då har de sammanlagt tio stycken.

Det är muskulöst utan att bli baktungt, svängigt utan att bli fladdrigt och det är dans, dans och dans. Enligt hemsidan firar han 42 år (!) som scenartist. Han har med andra ord haft gott om tid på sig att lära sig hantverket. Första halvans sista låt är Walk Out Like A Lady. Tid och rum upphör att existera ett flertal gånger under kvällen, men där och då tas det ett steg längre. Tesen om att ett bra solo aldrig blir för långt bevisas ännu en gång. Det är möjligt att det håller på i tio-femton minuter. Zetterberg sjunger också bitvis som vore han besatt.

Andra halvan åker söderut till Memphis och Louisiana. Bland annat blir det några ballader där Zetterberg förvandlas till Otis Redding och musikerna till Booker T & The MGs. Natten avslutas med Tequila av The Champs och det. Går. Inte. Att. Stå. Still. Som Muddy Waters sjöng en gång: The blues had a baby and they named it Sven Zetterberg.

 Läs mer om liknande:

Sven Zetterberg imponerar

Ojämn rock´n´roll-resa har höga toppar

Honeyboy Slim & The Bad Habits rock´n´rollar rejält

Muddy Waters - lite blueshistoria

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.