Shai Maestro Trio - jazz i världsklass

Tid: Lördagen 15 mars.
Plats: Alvesta jazz och blues.
Längd: 120 minuter.
Publik: Ett sextiotal och därmed fullt.
Bäst: Att musikerna uppenbart älskar att spela tillsammans.

Det är inte varje dag man går på konsert som börjar med ett bassolo. I alla fall inte i Alvesta. Vi passerar arabiska toner och drar ett piano genom ett vattenfall innan vi landar i något som låter traditionellt och vackert. Sedan höjs tempot och musiken blir något det inte skulle ta lång tid att dansa sig svettig till. Då är det fortfarande första låten. Belgiska folksången Kalimankou Denkou klingar ut efter en kvart och möts av välförtjänt jubel. Resten av kvällen håller sig till egenkomponerat och snittlängden på låtarna är runt en kvart. Samtliga har inbördes fler nyanser än många band hinner med på en hel konsert. Gal har en närmast funkig rytm.   

Få musikstilar ger musiker möjligheten att vara så fria i sitt uttryck som jazzen. Och ju mer samspelade musikerna är, desto mer går det att tänja på ramarna. En melodi snarlik Beethovens så kallade Månskenssonat dyker upp i en låt. Sämre influenser kan man ha. Trion spelar också några låtar från kommande tredje skivan, en som vi föreslås komma på en titel till. Shai Maestro är förresten hans riktiga namn. Inte en göteborgare som vill antyda att han är en blyg mästare.

Han började spela klassiskt piano redan som femåring (i hans fall innebär det 1992) och tog sig från Israel till New York på ett stipendium för att spela jazz. Trion består också av Jorge Roeder med rötter i Peru på kontrabas, med och utan stråke, och Ziv Ravitz på trummor. Kemin och kärleken mellan de tre fyller källaren. Om man trodde att trioformatet inte längre är förnybart trodde man fel. Det låter lika nytt som det är respektfullt mot rötterna.

Och detta ibland nästan samtidigt och med en förkärlek för ackordföljder och noter som inte tvunget fungerar på pappret, men skapar gåshud när man konfronteras med dem. I attityd och frihet påminner de om EST, som också åstadkom mycket med vad som kan verka som en begränsad instrumentarsenal.

Det är en trio som har hittat en egen nisch och som belönats med internationell framgång. Efter stoppet i Alvesta och en liten turné i Sverige reser de vidare till Frankrike, Kanada, Nederländerna och Italien.

Musiken är bitvis så andäktig att folk viskar när de beställer i baren. Invisible Thread börjar med långsamma pianotoner. Det enda sättet att spela långsammare skulle vara att inte spela alls. Och det hade varit väldigt synd. 

Läs mer om liknande:

Krister Jonsson Trio är också en trio

Johan Björklund Dynamic Flavours har ett långt bandnamn

ESTs sist inspelade skiva Leucocyte är värd två öron

Jan Johansson är en av de första i Swedish Music Hall Of Fame

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.