Konsertrecension: Gubbanöjen & skaldevärk

Gubbanöjen & skaldevärk

Plats: Korrö loge.

Tid: Tisdagen den 25 juli.

Publik: Tämligen fullsatt.

Längd: 95 minuter plus paus.

Bäst: Berättar- och musikglädjen.

Gubbanöjen & skaldevärk? Är det ens möjligt att leva upp till den titeln? Samma vecka som Korröfestivalen äger rum spelas också denna jubileumsföreställning om storspelmannen August Strömberg (1860-1947), en av de mest berömda spelmännen i Småland och södra Sverige. Tusentals (och då hann han med att vara skomakare också) av hans visor, dikter och berättelser finns bevarade på Smålands musikarkiv och i år när det är sjuttio år sedan Strömberg gick bort och musikarkivet fyller tjugofem är det väl inte mer än rätt med en hyllning? 

På scenen finns sammanlagt sex personer, de flesta fasta inslag både på Korröfestivalen och i musikarkivet. Två av dem riksspelemän, om ni undrar. Musiken framförs av Ulrika Gunnarsson, Marie Länne Persson, Magnus Gustafsson, Anders Svensson och Mats Sturesson medans arkivchefen Mathias Boström agerar berättare. Alla musikerna utom Svensson sjunger och  det spelas på bland annat fiol, gitarr, mandolin, munspel,  klaviatur och en och annan märklig flöjt. Strömbergs egen flöjt finns också på plats.  

Föreställningen har även spelats på hembygdsgården i Jät, Strömbergs hemby, men nog känns Korrö som en svårslagen plats. Musikerna fyller logen med musikkärlek och lagom mycket respekt, det blir aldrig överdriven vördnad som den här sortens hyllningar ibland lider av. Nog för att de medverkande befinner sig på för vissa kretsar helig mark, men det ska ju svänga, kännas och dofta snus också.

Musiken levandegörs och episoder från Strömbergs liv återberättas, bitvis på bred småländska av delar av ensemblen. Vi får bland annat veta att skomakeriet var motvilligt. Och hans mamma ville inte att han skulle spela fiol, det var den ondes instrument. Tänk på det nästa gång ni skämtar om knätofsar. Han döms dessutom till straffarbete i Karlskrona efter att i självförsvar ha orsakat en mans död. Bitvis är det allt annat än rumsrent. Kom Nu Gubbar Ska Vi Supa och En Sjöman Förlustar Sig håller vad de lovar.

Det är många års gemensam erfarenhet på scen och när musikerna blir varma i kläderna svänger det bitvis rejält. Många av låtarna är tänkta att dansa till. Andra är mörka och tar upp rusets och livets baksidor.

Strömberg visar sig vara något av en så kallad karaktär och det är inte akut brist på anekdoter från hans liv. Det är både spännande och roande att få dela kvällen med honom.

Läs mer om liknande: 

Reportage: Korröfestivalen 2015

Växjö visfestival med Staffan Hellstrand

Konsertrecension: Swedicana

Farväl till och från Sågskära 

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.