Konsertrecension: Thomas Stenström
Thomas Stenström
Plats: Linnéparken.
Tid: Onsdagen den 28 juni.
Publik: Strax under tusen.
Längd: 75 minuter.
Bäst: På En Vacker Dag sticker ut.
Saknade mest: En värmande sittdyna till en medelålders
bakdel.
Enligt kalendern börjar högsommaren närma sig och i
Linnéparken innebär det att onsdagarna ägnas åt Scensommar från och med den här
onsdagen. Och som smålänning är det aldrig fel med gratis inträde. Först ut är
Thomas Stenström som fick en jättehit för tre år sedan med Slå Mig Hårt I Ansiktet. Den har närmare 30 000 000 spelningar på Spotify och dyker
inte oväntat upp mot slutet. Hans senaste skiva Rör Inte Min Kompis!, den
tredje i ordningen, släpptes när året bara var ett barn och det är låtar från
den som dominerar kvällen. Det är inte lätt att leva inleder energiskt, Allt
jag har avslutar melankoliskt.
Det är svårt att lyssna på Stenström utan att dra
paralleller till en känd göteborgare vars namn slutar på åkan Hellström. Det
blir till och med en samba i form av Eldorado. Sången som ligger på
bristningsgränsen och musiken som bitvis ger intryck av att ha druckit för
mycket Red bull finns där. Att döma av publiken längst fram är det inte bara
musiken som druckit Red bull, även om det tar ett tag innan de kommer igång. Även i övrigt är publiken välfylld. Ungdomar,
barnfamiljer och pensionärer sitter både på bänkar och på gräsmattan.
Om vädret inte är riktigt där det borde vara så är det i
alla fall uppehåll. Med tanke på hur sommaren i Växjö ibland beter sig får vi
vara nöjda med det, även om det stundtals blåser kalla vindar. Efter tjugo minuter
tar Stenström till och med av sig solglasögonen när han sjunger Elvis, Einstein Och Jag. Den har en egen ton och stakar ut en möjlig väg framåt. Det här är inte
mitt land har politisk pondus. Det fyra personer starka kompbandet både
skramlar och sjunger stämmor med den äran. Ett och annat aaaaaah är bra att
stoppa in i låtarna, det är enkelt att sjunga med i.
Säga vad man vill om Hellström, men trots alla stölder, lån
och tydliga influenser har han en tydlig profil som är lätt att känna igen. Det
kan inte riktigt sägas om Stenström. Han har, i alla fall inte än, hittat en
egen stil. Lite Bruce Springsteen och The Clash får också plats bland
influenserna.
Till hans fördel ska sägas att låtarna helt saknar dödkött,
att han inte vet vad långörer och transportsträckor är, att han har kul på
scenen och har hjärtat på rätta stället. Och det är onekligen något fler
artister borde testa. Nästa vecka gästas Scensommar av Musica Vitae.
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida