Fula Fula Ord: Konsertrecension: Grapell

Grapell
Plats: Kafe De Luxe.
Tid: Lördagen den 29 april.
Längd: En timme.
Publik: Ett trettiotal.
Bäst: Låt- och musikerhantverket. Så enkelt kan det vara.
Saknade mest: De hade förtjänat större publik.

Stockholmsduon Grapell är tillbaka på Kafe De Luxe. De var senast aktuella med EP:n Some Places som släpptes i vintras. Titelspåret därifrån, en skönt jazzig halvsläpig låt som doftar åttiotal, är en av kvällens (eller snarare nattens, konserter börjar strax före midnatt) höjdpunkter. Förvisso saknas Many Voices Speaks körsång från skivan, men Emil Erstrands sång är inte fy skam den heller. Duon består av Erstrand på sång och gitarr samt Nils Nygårdh på trummor. Låtarna är välarrangerade, inget de snytit ur sig på en eftermiddag. Det är en sorts pop som kanske inte sticker ut, men berör i sin skenbara enkelhet.

För att slippa missförstånd ska det påpekas att de inte bara är två på scenen. Live utökas de till en sextett och får ett annat och tyngre sound. Gitarrfills blandas med melodiskt drivande basgångar blandas med orgeltoner som breddar ljudbilden blandas med en musiker som ägnar sig åt diverse rytminstrument. Nygårdh bakom trummorna får låtarna att svänga även när de går långsamt. Musiken är nämligen genomgående relativt halvslö och halvputtrig och för att slippa missförstånd en gång till ska det påpekas att det inte heller är något negativt. Rent musikaliskt är det mer söndagseftermiddag än lördagskväll. Kanske går det att tycka att de skulle kunna variera tempot lite mer, men låtarna är tillräckligt välgjorda för att nå ut ändå. Det finns inget dåligt väder, bara dåligt låthantverk.

Och med Erstrands röst som utmärkt hanterar den inte helt enkla balansgången mellan att vara känslosam och inlevelsefull utan att bli överarbetad på det ofta förekommande jag-behöver-gå-på-toa sättet. Sångmelodierna är lika vackra som en klarblå himmel en stilla dag. Shaping My Love är ett bra exempel på stora känslor med små gester och dessutom med snygg falsett. Det är heller inte en slump att Arrow spelats fler än tre miljoner gånger på Spotify, och nu en gång på Kafe De Luxe. Den avslutas med någon sorts oljudsövning som ger stilpoäng.

Musikerna dansar lite på scenen, i alla fall så mycket som utrymmet tillåter. Publiken är inte jättestor men börjar ganska snart jubla mellan låtarna. Och fullt rättvist. Grapell är något så otidsenligt, skrev den gamla bittra recensenten, som ett band som lägger mer tid på musiken än på varumärket. De förtjänar all framgång.

Läs mer om liknande: