Reportage: Säljerydfestivalen
Säljerydfestivalen är sju dagar med kärlek och fred som tema. Där vissa festivaler känns som tillfällen att träffa gamla bekanta medans konserterna pågår är det i Säljeryd snarare tvärtom. Det pågår konserter medans gamla bekanta träffas. För det känns verkligen som om alla känner alla i Smålands motsvarighet till Christiania.
Var ligger egentligen Säljeryd, undrar kanske någon. Om ni till exempel kör från Växjö mot Tingsryd svänger ni till vänster strax efter Ingelstad mot metropoler som Linneryd och Älmeboda. Bara någon kilometer efter ni svängt ligger det en gård på vänster sida av väg 122. Nyser ni riskerar ni att missa den. Det är onekligen en anspråkslös tillställning, långt i från det som i brist på annat kan kallas musikbranschen. Artisterna är många och spelar för bensinpengar och mat. Det är sympatiskt och hjärtevärmande.
Den mest namnkunniga artisten detta år är stilbildande sångaren och låtskrivaren John Holm, som på typiskt John Holmskt manér spelade redan på torsdagskvällen. På lördagen, sista dagen, var det sammanlagt fyra scener i gång, ingen av dem större än en genomsnittlig veranda. Och bara denna dag var sammanlagt 21 artister schemalagda, men också dans, teater, poesi, yoga och sagor bland mycket annat. Att säga att det är nära till naturen är ingen överdrift. Skogen ser ut som vakter. Det finns förstås inga riktiga vakter. Mest av allt finns det gemyt, festivalens kanske allra främsta tillgång.
De fyra i Basement Bout spelar energisk pop i gränslandet till punk. De har en bra scennärvaro och det förekommer härligt frigjord fuldans i publiken. Mando Diao nämns som förebild. De är i den åldern när det kan vara ren magi att ägna all ledig tid åt att stå och harva i en replokal.
Olivia Nu är betydligt mer lågmäld, ensam med akustisk gitarr och låtar i närheten av svensk vistradition med stora ögon. Men hon bygger också upp spännande ljud med looppedal som låter henne sjunga stämmor med sig själv och använda sin röst på ett intressant sätt. Och naturligtvis använder hon magen som trumma.
Under lördagseftermiddagen är det dessutom både plusgrader (närmare tjugo, som om det vore sommar eller något) och bitvis sol, men bitvis också i demokratins namn riktiga störtskurar. Och ibland sol och störtskurar samtidigt. Under de här omständigheterna är musiken närmast en ren bonus.
George Harrison sjöng en gång att vi kan frälsa världen med vår kärlek, och det kanske han har rätt i. Men ett par rejäla gummistövlar sitter inte heller fel.
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida