fredag, maj 05, 2017

Konsertrecension: The Simon & Garfunkel Story

The Simon & Garfunkel Story 
Plats: Konserthuset. 
Tid: Torsdagen den 27 april. 
Längd: Två timmar plus paus. 
Publik: Cirka 700, nästan fullt. 
Bäst: Paul Simons låtar och stämsången. 
Sämst: The Big Bright Green Pleasure Machine. Märkligt låtval. 
Saknade mest: The Dangling Conversation.
Amerikanska folkrockduon Simon & Garfunkel är känd för mycket, men inte för förmågan att hålla sams. Redan 1957 hade de en hit som Tom & Jerry med Hey Schoolgirl innan de gick skilda vägar första gången. 1964 gick de skilda vägar igen efter att debutalbumet som Simon & Garfunkel misslyckats på listorna. Paul Simon åkte till England med sin gitarr, Art Garfunkel studerade arkitektur i USA. När sedan The Sound Of Silence, som inleder kvällen, gjordes om av producenten Tom Wilson och blev en hit året efter var duon förstås inte sen att återförenas. 
1970 gick de skilda vägar igen. Enligt Simon för att han ville satsa på sin solokarriär, enligt Garfunkel för att hans roll i filmatiseringen av Moment 22 blev allt större medans Simon klipptes bort. Sedan har de till och från återförenats för att lika till och från inse att de inte kommer överens. Senaste gången de uppträdde tillsammans var 2010.
När nu The Simon & Garfunkel Story kommer till Växjö saknas det varken dramatik eller bra låtar. Och bra är närmast en underdrift. Simon är en av de riktigt stora låtskrivarna. Det kan också vara en anledning till osämjan. Maktbalansen är ojämn, duon består till åttio procent av Simon. Ikväll är Sam O´Hanlon Simon (lite kortare, pottfrisyr) och Charles Blyth Garfunkel (lite längre, elchockfrisyr). De är oklanderliga, stämsången rent av nästan lika snygg som originalens. Kanske har de lite för kul för att det ska vara trovärdigt. Och de pratar brittisk engelska. Tre musiker backar bitvis upp och breddar ljudbilden, ibland blir det i rockigaste laget. Bridge Over Troubled Water slarvas bort lite, men sången sitter som en vante. I Old Friends är de ensamma med gitarr. Då låter det fantastiskt. Film på stor skärm med kollegor och politiska händelser blandas med bilder på duon.
Många hits blir det, och många klassiker. Även lite mer okänt som The Only Living Boy In New York. Allt är kronologiskt, komplett med klädbyten och pedagogiskt berättande om hur karriären utvecklades fram till återföreningskonserten i hemstaden New Yorks Central Park 1981. En spelning som sägs ha lockat 500 000 åskådare.
Det här kan mycket väl vara den bästa Simon & Garfunkel-upplevelsen det går att få live, i alla fall tills nästa gång Paul bestämmer sig för att ringa sin gamla trätobroder Art igen.

Läs mer om liknande: 

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.

Etiketter: , ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida