Konsertrecension: Hep Stars

Hep Stars 
Plats: Tyrolen. 
Tid: Lördagen den 20 maj. 
Längd: En timme. 
Publik: Cirka tusen. 
Bäst: Majvädret är på bra humör. 
Saknade mest: Energi.

Det har gått 47 år sedan Hep Stars senast spelade på Tyrolen utanför Alvesta. Och om de inte var Sveriges bästa liveband 1965 på skivan Hep Stars On Stage var de i alla fall ett av de röjigaste. Raggarrock när den var som svettigast. Då gick alla låtarna i dubbel hastighet. Nu är det snarare halva farten som gäller. Åldern tar ut sin rätt och inget fel med det.

Hur mycket hep är det då i stjärnorna 2017? Låtskrivaren och orgelspelaren Benny Andersson hoppade av redan 1969 och försvann spårlöst. Det blev början till slutet. Enda originalmedlemmen på scen denna lördagskväll är Svenne Hedlund. Han har så mycket röst kvar, och ibland kanske rent av lite mer, än det går att begära av en sjuttiotvååring. Och om håret han har på huvudet verkligen är hans eget är det imponerande.

Hep Stars karriär planade ut efter bara några år i mitten av sextiotalet, men när det small så small det ordentligt. I april 1965 hade de vid ett tillfälle tre låtar på radions Tio i topp samtidigt. Should I, So Mystifying och No Response,  den allra första låten Benny Andersson skrev, kommer tidigt under timmen.

Nostalgifaktorn är hög och gör säkert att den musikaliska stelbentheten spelar mindre roll. Det är svårt att säga att det svänger, inte ens när det bjuds på Elvis Presley på charmig svengelska. Publiken börjar i alla fall röra lite på sig. Men fem Elvis på rad är för många, särskilt när till exempel Consolation inte får plats. Sagan Om Lilla Sofie får i alla fall plats och lämnar över till Wedding och Speedy Gonzales. Men Sunny Girl? Jo då. Den låg på Tio i topp i tre och en halv månad. Flickorna skrek. De numera något äldre flickorna står och mysdiggar och applåderar prydligt.

Det är inte bara Hep Stars som håller igång denna lördag. Dessutom firas boksläpp, det är disco med Hasse Altbark och inte mindre än två spelningar med Humbles Orkester. Parken öppnade redan vid fyra och hela kalaset håller på fram till midnatt för de som verkligen vill roa sig.

Och den en gång splitter nya Cadillacen, för självklart spelas Cadillac också (och efter nästan en timme kommer publiken igång rejält), har under resans gång snarare förvandlats till en rostig Volvo 240 som är charmig i garaget men inte känns riktigt säker att köra med på vägarna. Förvisso med äran i behåll efter alla dessa år. Näst sista låt blir I Natt Jag Drömde, men på Tyrolen har kvällen bara börjat. 

Läs mer om liknande:

Tages är fortfarande ett av Sveriges bästa band 

Sextiotalspop för nybörjare

Artikel: Elvis Presley

Konsertrecension: Eric Saade 

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.