Konsertrecension: Catfish Charly
Catfish Charly
Tid: Söndagen den 30 juli.
Plats: Kafé Fontaine.
Längd: Cirka två timmar.
Publik: Ett fyrtiotal och därmed fullsatt.
Bäst: Inlevelsen och nyanserna i gitarrspelet.
Såhär en söndag sent i juli när semestern för många antingen
håller på att ta slut eller redan är slut och den svenska sommaren verkligen är
en svensk sommar med femton grader och snålblåst sitter det som en vante med
lite blues. Catfish Charly heter egentligen Cornelis von Son och föddes i
Nederländerna. Blues från Nederländerna? Hans mer kände namne var en av de
största bluessångare vi hade när han var på det humöret.
Catfish Charly har spelat på Mönsterås bluesfest, Åmåls dito
och på klubben Fasching i Stockholm. Tre av bluessveriges mest renommerade
platser. Hur Fontaine står sig på bluescenen är oklart, men i stämning och atmosfär
känns det som att Catfish kommit rätt med sin blandning av egna låtar och
covers. Han kommer utrustad med gitarr, munspel, stompboxer och tamburin. Många
av de stora i gebitet klarade sig utmärkt med gitarr och fotstamp. Snart
befinner vi oss, med hjälp av en dobro, mer eller mindre på en juke joint i
Mississippi. Inte minst blåser det rejält på floden utanför, eller är det Växjösjön?
I alla fall.
Han förklarar olika sätt att stämma gitarren, visar
möjligheten att spela slide och går igenom några av trummaskinens funktioner. Eftermiddagen
inleds med klassikern Rollin´ And Tumblin´. Låten döpt till Catfish svänger så rejält
den kan med gitarr och trummaskin, även om människa och maskin bitvis har svårt
att enas om takten. Crazy About My Baby är också charmigt stampig. Wang Dang Doodle sänker tempot och han imponerar med att få gitarrspelet att framstå som avslappnat
och enkelt. Det är det inte.
Kanske hade han tjänat på att låta trumkompet vila i några
låtar och låta gitarren skina ännu mer. Det hade gett lite variation. En av
hans egna låtar heter Empty Shells och har ett snyggt slideriff. Och slide är
alltså när man spelar med ett litet rör på fingret. Stampiga Midnight Blues är också en egen låt och får en
av eftermiddagens största applåder.
Catfish Charly har stor kunskap om och kärlek till bluesen
och hans gemyt smittar. För att inte nämna hans fingerfärdighet som han visar prov
på vid väl valda tillfällen. De flesta låtar har ett bra stamp i botten. Hans
raspiga röst låter som om den behöver en rejäl harkling, men i bluesens värld
är det förstås en komplimang.
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida