Konsertrecension: Filip Jers & Henrik Hallberg
Filip Jers & Henrik Hallberg
Plats: Jazz & Blues, Alvesta.
Tid: Måndagen den sjunde september.
Längd: 80 minuter.
Publik: Ett trettiotal.
Bäst: Musikaliteten, nyfikenheten och glädjen.
1934 och 1875. Det är årtalen som spelningens två första låtar är hämtade från. En jazzlåt och en svensk polska, Polska efter Bruun nummer ett. Redan i inledande Stompin´ At The Savoy utnyttjar Filip Jers bastonerna i sitt munspel så att det närmast låter som en orgel medans Henrik Hallberg spelar solo.
Sedan blir duon förhållandevis samtida och spelar bland annat Olle Adolphson. Inför en tolkning av Nat King Cole frågar Jers om YouTube finns i Alvesta. Det var där han hittade låten. Vi får Visa Om Ett Mord som härstammar - eventuellt - från Torsås och Jers får tillfälle att visa att han kan prata småländska. Han är, påpekar han, halvsmålänning. Och för er som undrar går den i tvåtakt.
Det är lätt att tro att munspel är något alla kan spela, men Lundafödde Jers kan verkligen spela. Och rent logistiskt är det förstås ett genialiskt instrument. Vad skulle ni helst ha i bakfickan om ni skulle ut och turnera - munspel eller trumset? Han har en masterexamen från Kungliga Musikhögskolan och har vunnit det officiella munspels-VM två gånger. I ton och frasering påminner han om den för många bekanta belgaren Toots Thieleman som bland annat spelade med Monica Zetterlund i Bedårande Sommarvals.
Hallberg och Jers spelar till vardags tillsammans med Filip Jers Quintet - och det märks, de fyller i varandras musikaliska meningar. Hallberg kommer från Nacka och spelar även i andra sammanhang, bland annat med Dave Liebman. Gitarrister som grimaserar som om de håller på att gå av på mitten finns det gott om, Hallberg är inte en av dem. Han har jazzens teknik, rockens attityd och popens disciplin. Ibland låter det som att han vill bryta ut i Jimmy Pageande. Han gör också en högst egen soloversion av The Beatles Blackbird. Och som en bonus spelar han på en väldigt snygg Gibson.
Innan dess har vi fått munspelssolo också. Jers gör en egen version av Den Blomstertid Nu Kommer där det bitvis låter som om han spelar med minst två munnar samtidigt - det skulle förvisso förklara mustaschen. Eller har han byggt in en kyrkorgel i munspelet?
Efter skratt och jubel avslutar de med Edvard Perssons Jag Har Bott Vid En Landsväg och vid det här laget har Jers och Hallberg blivit bästa kompisar med hela publiken. På onsdag spelar de i Ljungby, på lördag i Tolg och på söndag i Älmhult. Missa inte tillfället.
Plats: Jazz & Blues, Alvesta.
Tid: Måndagen den sjunde september.
Längd: 80 minuter.
Publik: Ett trettiotal.
Bäst: Musikaliteten, nyfikenheten och glädjen.
1934 och 1875. Det är årtalen som spelningens två första låtar är hämtade från. En jazzlåt och en svensk polska, Polska efter Bruun nummer ett. Redan i inledande Stompin´ At The Savoy utnyttjar Filip Jers bastonerna i sitt munspel så att det närmast låter som en orgel medans Henrik Hallberg spelar solo.
Sedan blir duon förhållandevis samtida och spelar bland annat Olle Adolphson. Inför en tolkning av Nat King Cole frågar Jers om YouTube finns i Alvesta. Det var där han hittade låten. Vi får Visa Om Ett Mord som härstammar - eventuellt - från Torsås och Jers får tillfälle att visa att han kan prata småländska. Han är, påpekar han, halvsmålänning. Och för er som undrar går den i tvåtakt.
Det är lätt att tro att munspel är något alla kan spela, men Lundafödde Jers kan verkligen spela. Och rent logistiskt är det förstås ett genialiskt instrument. Vad skulle ni helst ha i bakfickan om ni skulle ut och turnera - munspel eller trumset? Han har en masterexamen från Kungliga Musikhögskolan och har vunnit det officiella munspels-VM två gånger. I ton och frasering påminner han om den för många bekanta belgaren Toots Thieleman som bland annat spelade med Monica Zetterlund i Bedårande Sommarvals.
Hallberg och Jers spelar till vardags tillsammans med Filip Jers Quintet - och det märks, de fyller i varandras musikaliska meningar. Hallberg kommer från Nacka och spelar även i andra sammanhang, bland annat med Dave Liebman. Gitarrister som grimaserar som om de håller på att gå av på mitten finns det gott om, Hallberg är inte en av dem. Han har jazzens teknik, rockens attityd och popens disciplin. Ibland låter det som att han vill bryta ut i Jimmy Pageande. Han gör också en högst egen soloversion av The Beatles Blackbird. Och som en bonus spelar han på en väldigt snygg Gibson.
Innan dess har vi fått munspelssolo också. Jers gör en egen version av Den Blomstertid Nu Kommer där det bitvis låter som om han spelar med minst två munnar samtidigt - det skulle förvisso förklara mustaschen. Eller har han byggt in en kyrkorgel i munspelet?
Efter skratt och jubel avslutar de med Edvard Perssons Jag Har Bott Vid En Landsväg och vid det här laget har Jers och Hallberg blivit bästa kompisar med hela publiken. På onsdag spelar de i Ljungby, på lördag i Tolg och på söndag i Älmhult. Missa inte tillfället.
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
upplagd av Ola Claesson
18:48:00
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida