Fula Fula Ord: Konsertrecension: Visafton med bland andra Sofia Karlsson

Även om vädret inte riktigt varit med oss på ett tag finns det andra sätt att avgöra att det faktiskt är sommar. Till exempel att antalet musikevenemang på Tyrolen i Blädinge ökar. I helgen var det visafton och lokala förmågor som till exempel Pelle Ljungberg, Miranda ”Murre” Eriksson och Stina Künstlicher uppträdde. Eftersom artisterna bara använder en scen har utescenen begåvats med ett pingisbord om det skulle klia i bollsinnet mellan akterna. Det var även vernissage för Fanny Jigmans fotoutställning Inför allmänheten och allt detta gick att skölja ner med mat och dryck.

- Vi börjar med extranumret, inleder programmets huvudakt Sofia Karlsson. Det visar sig att hon och gitarristen Mattias Pérez spelar kvällens låtlista baklänges och börjar med Dan Andersson gånger tre. På något sätt har det hunnit gå tio år sedan hon slog igenom med skivan Svarta Ballader där hon framförde just Anderssons dikter. Sedan dess har hon gjort ytterligare fyra skivor, varav den senaste Regnet fallet utan oss släpptes förra året. Där har hon skrivit samtliga låtar, de flesta i samarbete med Andreas Mattsson. Från den skivan får vi höra bland annat Tåget som, berättar hon, hade ungefär 25 olika titlar innan bitarna föll på plats och Gå inte ensam in. Det uppstår ett intressant möte mellan hennes änglalika porlande sång och de bitvis mörka texterna. Hon tolkar också material av bland annat Staffan Hellstrand, Thorstein Bergman (de påpekar att de har med sig varsin Gibson elgitarr och vill använda dem i i alla fall en låt) och Finn Kalvik via Fred Åkerström.

Under Hellstrands Fanfar gör den annars ganska lågmälda Karlsson vad som är det närmaste en rockpose hon kommer - hon lyfter på ena foten och höjer armen samtidigt. Pérezs gitarrspel är förresten lika porlande som Karlssons sång och man glömmer snabbt att de bara är två musiker på scen. Eftersom de som sagt vänder på låtlistan blir det så att de avslutar med en vaggvisa om döden. Eller hade i alla fall gjort det om de inte valt att spela några extranummer som verkar vara spontana. Allra sist knyter de ihop säcken med Jag Väntar... av Dan Andersson. Sofia berättar att det var den första låten hennes mamma sjöng för henne när hon bara var några timmar gammal, att hon hörde den redan innan hon föddes och att den sedan även var den första låten hon sjung för sin egen son.

När Karlsson och Pérez till jubel tackar för sig fortsätter sedan musiken några timmar till. På himlen har molnen skingrats. Med lite tålamod kanske det blir en solig sommar i år också.