Konsertrecension: Sven-Ingvars

Sven-Ingvars
Plats: Konserthuset.
Tid: Fredagen den tionde april.
Längd: 105 minuter.
Publik: Strax över 500.
Bäst: Antalet klassiker imponerar.
Saknade mest: Någon Att Hålla I Hand. Låten alltså.

Hur många konserter har Sven-Ingvars gjort sedan de bildades 1956? Frågan är relevant för det är uppenbart att Sven-Erik Magnusson fortfarande tycker det är kul att sjunga låtarna - några av dem kan utan ansträngning räknas in som gamla bekanta. Hur lyckas han hålla det fräscht så att det inte bara går på rutin? Ibland är spontaniteten väldigt inövad, men ändå. Många band som hållit på betydligt kortare än Sven-Ingvars (mer eller mindre alla andra band) gör ett betydligt tröttare intryck.

Bandets historia gör förstås att det å ena sidan borde gå att variera låtlistan nästan i det oändliga. Å andra sidan får inte alla hits plats. De har haft 54 låtar på Svensktoppen. Femtiofyra. Hur många klassiker vågar de lämna utanför? Låtarna var kortare på femtio- och sextiotalet, dessutom sätts många ihop i ett medley kallat Antikrundan. Några av hitsen från det vi kan kalla dansbandsåren från åttio- och nittiotalen blir betydligt bättre än de var i sina originalversioner från två årtionden med så här i efterhand inte helt lyckade produktionsideal. En akustisk version av Två Mörka Ögon sticker ut, även om texten inte tål närmare granskning.

Det blir också tydligt att några av låtarna från de tidiga åren är mer charmiga än bra - med det gäller inte bara Sven-Ingvars gamla låtar. Och nostalgi tycks kunna förlåta det mesta. Vi bjuds på gammalt från nationalpoeter som Gustaf Fröding (tolkningar som väl blev en första återkomst på sjuttiotalet), Dan Andersson och Thore Skogman. Värmländskan är förresten betydligt bredare i de gamla låtarna - i fallet Fröding kanske inte helt otippat. Senare bidrag skvallrar om vilken status Sven-Ingvars fått under senare delen av sin karriär (som i det här fallet betyder ungefär nittiotalet och framåt). Bland andra Nisse Hellberg, Peter LeMarc och Plura Jonsson har bidragit. Innan Plura och hans kagge erövrade tv han hann skriva Månskensnatt I Åmotsfors som ikväll låter som en av de bästa svenska countrylåtarna. Däremot är det tveksamt om rocken uppfanns i Filipstad som Magnusson hävdar inför avslutningen Torparrock.

Magnussons pojkaktiga charm smittar av sig. Faktiskt så pass att nyktra svenskar helt spontant både klappar takten och sjunger allsång. Han betygsätter den som lite försiktig, men vacker. Är man inte i alla fall lite varm om hjärtat efter konserten är det nog dags att uppsöka läkare.

Läs mer om liknande:

Sven-Ingvars bjöd på ungefär samma konsert förra gången de var i Växjö - och jag skrev tydligen ungefär samma recension

Konsertrecension: Nisse Hellberg sitter som en vante

Plura var låtskrivare i bandet Eldkvarn en gång i tiden

Monica Zetterlund var från Värmland

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.