Skivrecension: Laura Marling
Folkrock
Laura Marling
Short Movie
(Caroline/Universal)
Betyg: 4
När Laura Marling släppte sin första skiva Alas, I Cannot Swim några dagar efter sin artonårsdag klumpades hon ihop med den stora folkpopvågen som då drog till sig unga musiker. Rent musikaliskt kanske logiskt, men sedan dess har hon visat att hon är mer än ännu en Joni Mitchell-epigon i mängden och ständigt fortsatt framåt. Det behövs artister som drivs att gå utanför det vanliga formuläret. Folk tröttnar om de alltid får vad de önskar sig, som Neil Young sagt som förklaring och/eller ursäkt.
Sedan sin fjärde skiva - den ambitiösa Once I Was An Eagle - har Marling både hunnit flytta till Los Angeles och sedan tillbaka till London igen. Och bestämt sig för att producera själv. Redan i andra låten False Hope blandas elgitarrer och falsettsång. De ivriga stråkarna och de snabbfingrade akustiska gitarrerna på Feel Your Love (”I need to find someone who really wants to be mine") antyder att Marling söker något nytt både musikaliskt och på ett personligt plan. Hon har berättat att musikerna bara fick två tagningar på sig utan chans att studera noter eller tänka igenom vad de skulle spela. Det bidrar med en häftig nerv. Strange har ett studsigt driv, som ett ovanligt uppsluppet Simon & Garfunkel eller som den akustiska halvan av Led Zeppelins tredje skiva. Jimmy Page är förresten ett stort fan.
Short Story är ömsom harmonisk och lugn, ömsom nervig och skev. Det är en sökande skiva, både vad gäller musik och text, och den förmedlar precis som våren utanför fönstret storögd livsglädje. Om inte Born To Run varit upptaget hade det varit en passande titel. Och Marling planerar förmodligen redan nästa steg. På återhörande.
Lyssna också på: Once I Was An Eagle (2013). De fyra första låtarna sitter ihop på ett intressant sätt.
Laura Marling
Short Movie
(Caroline/Universal)
Betyg: 4
När Laura Marling släppte sin första skiva Alas, I Cannot Swim några dagar efter sin artonårsdag klumpades hon ihop med den stora folkpopvågen som då drog till sig unga musiker. Rent musikaliskt kanske logiskt, men sedan dess har hon visat att hon är mer än ännu en Joni Mitchell-epigon i mängden och ständigt fortsatt framåt. Det behövs artister som drivs att gå utanför det vanliga formuläret. Folk tröttnar om de alltid får vad de önskar sig, som Neil Young sagt som förklaring och/eller ursäkt.
Sedan sin fjärde skiva - den ambitiösa Once I Was An Eagle - har Marling både hunnit flytta till Los Angeles och sedan tillbaka till London igen. Och bestämt sig för att producera själv. Redan i andra låten False Hope blandas elgitarrer och falsettsång. De ivriga stråkarna och de snabbfingrade akustiska gitarrerna på Feel Your Love (”I need to find someone who really wants to be mine") antyder att Marling söker något nytt både musikaliskt och på ett personligt plan. Hon har berättat att musikerna bara fick två tagningar på sig utan chans att studera noter eller tänka igenom vad de skulle spela. Det bidrar med en häftig nerv. Strange har ett studsigt driv, som ett ovanligt uppsluppet Simon & Garfunkel eller som den akustiska halvan av Led Zeppelins tredje skiva. Jimmy Page är förresten ett stort fan.
Short Story är ömsom harmonisk och lugn, ömsom nervig och skev. Det är en sökande skiva, både vad gäller musik och text, och den förmedlar precis som våren utanför fönstret storögd livsglädje. Om inte Born To Run varit upptaget hade det varit en passande titel. Och Marling planerar förmodligen redan nästa steg. På återhörande.
Lyssna också på: Once I Was An Eagle (2013). De fyra första låtarna sitter ihop på ett intressant sätt.
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida