Konsertrecension: Tomas Andersson Wij

Tomas Andersson Wij
Plats: Palladium.
Tid: Lördagen den 21 februari.
Längd: 95 minuter.
Publik: Cirka 120.
Bäst: Berättelserna. Både i och mellan låtarna.

Vem orkar höra en sång till om kärlek som kliar sina sår, sjunger Tomas Andersson Wij i Mitt Barnsliga Leende. Och det är lätt att tro att han bara sjunger om elände och är en dysterkvist. Han påpekar själv att han har med sig tre glada låtar, men säger inte vilka. Däremot visar han när han pratar att han har humor och berättar om sitt liv med både allvar och skratt, bland annat att hans tjej var ihop med någon annan inför låten Ett Helvete I Taget. Vi får veta att han i början av karriär, eller rent av före början av karriären, rekommenderas att byta språk. Om fem år kommer ingen prata svenska, tipsade Alexander Bard i slutet av nittiotalet. Andersson Wij fortsatte skriva på svenska och det ska vi vara glada för. Berättelsen leder till debutsingeln Landet Vi Föddes I.

Vi behöver inte vara allt för fördomsfulla om vi påstår att Tomas Andersson Wij verkar i en tradition nära Ulf Lundell och Plura. Det är intressant att se Andersson Wij ensam med fyra gitarrer (han är förresten en utmärkt gitarrist) och munspel, dels för att det blir tydligt vilken bra historieberättare han är och dels för att det blir tydligt hur välartikulerat han sjunger. Det kan verka som en självklarhet, men Lundell har sedan länge nöjt sig med att halvsvälja vokalljud.

Att lyssna på Tomas Andersson Wij i detta lågmälda format lyfter fram låthantverket. Med tanke på hur episkt ambitiösa hans texter ibland är gör han låtskrivandet och melodierna en tjänst. Inga skramlande gitarrer, ingen mullrande bas eller trummor att gömma sig bakom. Andersson Wij brukar knappast vara Ramones, men ändå. Han känns mer övertygande när han är lågmäld, rockposer har aldrig fallit honom naturligt, varken fysiskt eller musikaliskt.

Innan Hälsingland berättar han hur låten skrevs till Per Persson från Perssons Pack - sedan ångrade han sig och de bestämde att de skulle ha delad vårdnad om den. Lill-Babs har också gjort en version. Vi Är Värda Så Mycket Mer introduceras med hur han på ett torg i en förort kom till den befriande insikten att han aldrig ska börja pensionsspara.

Som extranummer får vi bland annat en a capella-version med handklapp av Sturm Und Drang innan allt avslutas med Nu Dör En Sjöman. Det är en avslappnad och koncentrerad tillställning, som att vara i ett vardagsrum.

Läs mer om liknande:

Eldkvarn hela vägen in i kaklet

Lundell i all ära, men Ossler då?

Ramones är med i Punk för nybörjare

Love Antell var med i Perssons Pack

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.