Frijazz med humor, hjärta och mycket tutande

SE & HÖR
Plats: Alvesta Jazz & Blues
Tid: Lördagen 15 februari.
Längd: 45 plus 55 minuter.
Publik: Ett trettiotal.
Bäst: Energin, inlevelsen och upplevelsen.

Ibland är jazzen snäll, mjuk, har vattenkammad sidbena och kommer när man ropar på den. Och det är trevligt. Ibland är jazzen punk och tutar så att man nästan får ont in huvudet, hoppar upp och ner och sprattlar från topp till tå. Och det är också trevligt. Se & Hör spelar förvisso akustiskt, men attityden är på Bitches Brew-tutnivå. Bitches Brew är förvisso fusion och Se & Hör är väl närmast frijazz, men det är samma take no prisoners-känsla. Trots att bandet bara består av fyra personer, löst räknat Anna Högberg på saxofon, Niklas Barnö på trumpet, Dennis Egberth på trummor (presentation: han är inte bara trummis, han är musiker också) och Emil Skogh på kontrabas, spelar de som om det inte finns någon morgondag. Det kan vi inte med säkerhet veta att det gör, så det gäller att passa på.

Och alla som har humor och leklusta att döpa en låt till Fan Far, som de inleder med, förtjänar en applåd. Den humorn och leklustan finns genomgående även i musiken. Högberg har i tidningen Orkesterjournalen sagt att musik som bara känns duktig och tillrättalagd inte rör henne i ryggen. Mycket kan sägas om Se & Hörs musik, men duktig och tillrättalagd är inte två av adjektiven som passar. De fortsätter med Grattis På Födelsedagen För Fan. Då har medlemmarna presenterats och vi har fått veta vad de har för favoritmat. De har också sagt att de har spelat ihop i tre-fyra år och gjort ungefär lika många spelningar. Sant är i alla fall att de just släppt sin första skiva som de säljer med både humor och hjärta.

Folk som inte gillar jazz brukar lite nedlåtande säga att det låter som om alla spelar varsin låt. Det är för amatörer. Se & Hör låter bitvis som om de spelar två låtar var. Att få åtta låtar samtidigt är valuta för pengarna. Bunkerlåt spelas live för andra gången. Den sticker ut med sin traditionella regelbundna rytm från både bas och trumma. Tur att saxofon och trumpet tutar loss för fullt så publiken inte blir förvirrad.

För att återvända till det inledande resonemanget. Det ena behöver inte vara bättre än det andra, men det finns jazz man spelar när man vill koppla av och ta det lugnt. Och det finns jazz man spelar när man vill åka till yttre rymden via Alvesta. Det är den sortens jazz Se & Hör spelar. Ni som stannade hemma för att kolla på Melodifestivalen eller den där sportgrejen borde ha förstånd att ångra er.

Mer om liknande:

Oscar Schönning är jäkligt bra

Johan Björklund Dynamic Flavours - eklektisk jazz

Svensk jazz för nybörjare

Ken Burns dokumentär om jazz rekommenderas

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.