The Cadillac Band - gubbar med rock i
Det är inte alla grupper som fått sitt namn från Elvistrummisen DJ Fontana. Se bara på Alingsåsbandet Räserbajs. The Cadillac Band däremot har lyckats med denna bedrift. De är den sortens band som spelar för att det är kul. Medverkar gör bland andra Little Gerhard som var Sveriges rockkung redan när The
Rolling Stones blivande medlemmar gick i blöja (nästan sant) och har
hunnit bli 79 år, men han turnérar fortfarande som vilken 78-åring som
helst. Det är imponerande. Vi hittar också ungdomar som Claes-Göran
Hederström, Gert Lengstrand från Streaplers, Janne Lucas Persson och
Tommy Blom som en gång i tiden var sångare i Tages, som lyckades väljas
till västkustens The Beatles på sextiotalet. Med andra ord något av en svensk version av The Traveling Wilburys, bandet som bestod av George Harrison, Roy Orbinson, Jeff Lynne, Tom Petty och Bob Dylan.
Konsertens första del är, som de säger, unplugged. De spelar ändå med elgitarr, elbas och keyboard så det är svårt att veta vad som gör musiken unplugged. Men trumsetet är lite mindre. Då sjunger Blom Tages-hitsen In My Dreams och Sleep Little Girl. Han har opererat halsen och rösten håller kanske inte hela vägen, men folk gillar det de hör. Lengstrand skämtar så mycket att han nästan glömmer sjunga Elvis Presley-låten Love Me. Elvis är ett genomgående tema. Men första delens höjdpunkt är Ida Kjellberg som sjunger skiten ur Sånt Är Livet. Då börjar folk klappa takten.
Andra delen börjar med Rock Around The Clock, Green Green Grass Of Home, Blue Suede Shoes - med några rader ur Kal P Dals skånska översättning Blåa Skor - och Folsom Prison Blues. Det är rock och country i arrangemang som doftar lätt av dansband. Och, lite oväntat, gospel. Janne Lucas har, även det lite oväntat, lett en gospelkör i 30 år. Däremot är det inte helt omöjligt att räkna ut vilka låtar som kommer spelas. Det är hög igenkänningsfaktor och publiken får vad de vill ha. Inte minst i pausen när det är kaffe och kakor.
Artister från det som många tycker om att kalla den gamla goda tider, en period som alltid lyckas infalla under tonåren oavsett när tonåren inträffar, bevisar också att hur mycket man än skrämmer upp föräldragenerationen i sin ungdom blir man förr eller senare ändå ett argument för att det var bättre förr.
Utan att egentligen mena något illa kan man nog säga att många av artisterna som sjunger och spelar i fullsatta Bergs bygdegård har sina gröna år bakom sig, men det har å andra sidan The Rolling Stones också. Oavsett när de stod på toppen av sina respektive karriärer är det några viktiga kapitel i svensk musikhistoria som spelar sina gamla hits för folk som bevisligen trivs i publiken. De på scen har också kul. Till och med för en kallhjärtad musikkritiker är det svårt att inte bli rörd.
Kritikern hinner inte stanna under hela konserten och får inte höra Little Gerhard sjunga. Sjöng han Den Siste Mohikanen? Sjöng Claes-Göran Hederström Det Börjar Verka Kärlek, Banne Mig? Sjöng Janne Lucas Växeln Hallå?
Konsertens första del är, som de säger, unplugged. De spelar ändå med elgitarr, elbas och keyboard så det är svårt att veta vad som gör musiken unplugged. Men trumsetet är lite mindre. Då sjunger Blom Tages-hitsen In My Dreams och Sleep Little Girl. Han har opererat halsen och rösten håller kanske inte hela vägen, men folk gillar det de hör. Lengstrand skämtar så mycket att han nästan glömmer sjunga Elvis Presley-låten Love Me. Elvis är ett genomgående tema. Men första delens höjdpunkt är Ida Kjellberg som sjunger skiten ur Sånt Är Livet. Då börjar folk klappa takten.
Andra delen börjar med Rock Around The Clock, Green Green Grass Of Home, Blue Suede Shoes - med några rader ur Kal P Dals skånska översättning Blåa Skor - och Folsom Prison Blues. Det är rock och country i arrangemang som doftar lätt av dansband. Och, lite oväntat, gospel. Janne Lucas har, även det lite oväntat, lett en gospelkör i 30 år. Däremot är det inte helt omöjligt att räkna ut vilka låtar som kommer spelas. Det är hög igenkänningsfaktor och publiken får vad de vill ha. Inte minst i pausen när det är kaffe och kakor.
Artister från det som många tycker om att kalla den gamla goda tider, en period som alltid lyckas infalla under tonåren oavsett när tonåren inträffar, bevisar också att hur mycket man än skrämmer upp föräldragenerationen i sin ungdom blir man förr eller senare ändå ett argument för att det var bättre förr.
Utan att egentligen mena något illa kan man nog säga att många av artisterna som sjunger och spelar i fullsatta Bergs bygdegård har sina gröna år bakom sig, men det har å andra sidan The Rolling Stones också. Oavsett när de stod på toppen av sina respektive karriärer är det några viktiga kapitel i svensk musikhistoria som spelar sina gamla hits för folk som bevisligen trivs i publiken. De på scen har också kul. Till och med för en kallhjärtad musikkritiker är det svårt att inte bli rörd.
Kritikern hinner inte stanna under hela konserten och får inte höra Little Gerhard sjunga. Sjöng han Den Siste Mohikanen? Sjöng Claes-Göran Hederström Det Börjar Verka Kärlek, Banne Mig? Sjöng Janne Lucas Växeln Hallå?
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
upplagd av Ola Claesson
01:19:00
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida