Maia Hirasawa imponerar live

Plats: Kafe De Luxe.
Tid: Lördagen den 12 oktober.
Längd: 80 minuter.
Publik: 120 personer och fullt.
Bäst: Att man blir glad. Det är väl en vacker present för publiken att ta med sig hem?

Under nittiotalet blev Sverige trendigt i Japan och band som åkte dit och var stora i Japan växte på träd. The Cardigans och Meja lyckades bäst. De var stora på riktigt. Så sent som för två år sedan hade svensk-japanska Maia en stor hit i Japan med låten Boom, den avslutar kvällens konsert och består till stor del av sång, handklapp och trummor och hennes senaste skiva - den tredje i ordningen - What I Saw handlar om hennes upplevelser och känslor efter jordbävningen i Japan 2011. Då drabbades Tokyo av en kraftig jordbävning som krävde mer än 10 000 liv. Låten med samma namn presenteras som dagsboksanteckningar från dagen efter jordbävningen och handlar om en vän som drabbades hårt. Sedan sjunger hon vackra Dröm Bort Mig Igen ensam med piano (hon pendlar mellan piano och gitarr). Det är kvällens enda låt på svenska. Taiyo betyder sol, framförs på japanska och handlar om att våga ge sig hän. Det vågar Hirasawa. Hon har bra inlevelse och det märks att hon är laddad från start till mål. Hon har en häftig utstrålning som man rycks av med, det som kallas glimten i ögat, en närmast lite avig karisma som gör att hon är svår att ta blicken från.

Det blir många låtar från nya skivan och de tillhör ofta höjdpunkterna. Det blir till och med några outgivna nummer. Det är ett modigt grepp. Hon frågar om det är bra med oss i publiken och lägger sedan till - ni där bak som snackar, är det bra med er också? Efter ett tag blir pratarna hyschade av de som vill lyssna. Publiken är annars ganska tystlåten även om de applåderar allt mer mellan låtarna. Å andra sidan kanske inte Hirasawas musik lockar till sig en lika högljudd publik som till exempel Iron Maiden.

Maias genombrott kom redan med debutsingeln And I Found This Boy som kom 2007 och förstås framförs under kvällen. Hon har inte gjort någon egentlig turné i Sverige på fyra år och tillsammans med sitt fyra personer starka band kommer hon direkt från Japan. Musikerna showar inte precis, kanske för att det rent fysiskt inte finns utrymme, men låtarna sitter där de ska.

Däremot finns det musikalisk sprallighet, i till exempel nya favoriten We Got It som skapar allsång trots att den bara är utgiven i Japan och discoartade Lights Are Out. Det blandas med smärtan i Still Think Of It, om att bli mamma och må dåligt. Kontrasten mellan spralligheten och smärtan utnyttjas effektivt och skapar en bra dynamik. Hon använder mycket hey, oh oh och na na na, ibland rena Gesslemängder, och det gör att låtarna blir kommunikativa och lätta att ta till sig.

Tjejer med personliga texter och pianon har närmast vuxit på träd de senaste tio åren och även om Hirasawa inte är den mest profilerade så är hon en av de bästa låtskrivarna. Och live är hon betydligt tyngre än på skiva, bitvis rockas det rejält. Domo arigatou gozaimashita.

Mer om liknande:

Anna Ternheim imponerar också live 

Men inte Miss Li

Iron Maiden för nybörjare

Per Gessle för nybörjare

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.