Recension: Paul McCartney - New

Paul McCartney - New
(MPL/Universal)
Betyg: 4/5

När Paul McCartney inledde sin solokarriär 1970 var lekfullheten en av de stora tillgångarna. Kritikerna kallade det trams, men vad vet kritiker? Under åttiotalet tappade han allt mer kompassen och blev mer eller mindre sinnebilden av någon som en gång hade det men sedan tappat det. I mitten av nittiotalet, med start på skivan Flaming Pie, hände något. Ambitionsnivån höjdes. McCartneys egen teori är att han då hade jobbat klart med The Beatles Anthology-projekt och blivit påmind om all tid det inte tog att göra musik. Att det skulle vara kul att göra musik. Att det inte var ett jobb.
Trots att McCartney inte tycks kunna vända sig om utan att en ny låt ramlar ut är detta hans första popskiva i eget namn sedan 2007 års Memory Almost Full. Sedan dess har han förvisso gjort en skiva under namnet The Fireman (som länge varit ett alias han vägrade avslöja sig ligga bakom även om alla verkar ha vetat, nyskriven klassisk musik och Kisses On The Bottom som mestadels bestod av klassiska jazzörhängen från 1930 och 40-talen. Men något jobb är det alltså inte.

Den insikten och inställningen har varit påtaglig sedan dess. Och nu, 71 år gammal, är McCartney yngre än på väldigt länge. New gjordes i samband med ett antal - i sammanhanget - unga producenter, bland annat Giles Martin. Och nej, det är inte en slump att efternamnet låter bekant.

Om McCartney länge undvek att låta som The Beatles - han ville etablera sig som soloartist - har han nu insett att The Beatles var ett ganska bra band och varför skulle inte han kunna låta som The Beatles när mer eller mindre alla andra nutida popband har minst en fot i jordgubbspajen?

Texterna är däremot ofta tillbakablickande. Kanske inte helt oväntat för en människa som sedan länge är morfar. Däremot kanske det inte är så många lyssnare som kan relatera till hur det är att ha varit med i The Beatles. Akustiska Early Days handlar om hur femtiotalet övergick i sextiotal och om hur han ibland tvingades skratta för att inte bli galen. They can´t take it from me if they try, I lived through those early days.  Hur det var kommer vi aldrig förstå. Kanske lika bra det.

Mötet mellan tillbakablickar och musikalisk lekfullhet fungerar utmärkt. Och det är inte den enklaste av balansgångar. Varde geni, och geni varde det.

Mer om Paul McCartney:
Paul McCartney för nybörjare
Förra året fyllde Paul 70 år
Hon sa vad?
The Beatles någorlunda alternativa Topp 10