Ossler och hans band sparkar röv

Plats: Kafe De Luxe.
Tid: Torsdagen den 21 november.
Längd: 75 minuter.
Publik: Ett sextiotal.
Bäst: Atmosfären, laddningen och intensiteten.
Saknade mest: Elvis På Institution. Ett Synnerligen Oansvarigt Dåd. Och 29 låtar till.

Han börjar med att be om ursäkt för förseningen. Han har ont i benet och har, säger han, tryckt i sig några piller. Sedan inleder bandet med instrumentala Hundön som börjar så tyst att de fyra på scen riskerar att överröstas av bruset i högtalarna. Musikerna är av den sorten som spelar det som ska spelas och låter bli att spela det som inte ska spelas. Det är inte så enkelt som det verkar. Vi får en rejäl dos låtar från senaste mästerliga skivan Stas blandat med några låtar från tidigare album. Från borde-vara klassikern Ett Brus drabbar både Ner I Säcken och Borra Hål. Svartvattenfeber har ett driv som får en medelålders man att ta till den där elchockdansen som svenska män gör när de inte lyckas stå still längre.

Det är vackert oljud på och över gränsen till rundgång. Tempot är annars genomgående lågt och stämningen i text och musik inget för mörkrädda. Intensiteten är på en nivå som de flesta musiker bara kan drömma om, om ens det.

Där många svenska artister blir en inhemsk version av en tydlig amerikansk förebild (Lasse Winnerbäck är till exempel en Ulf Lundell som i sin tur är en svensk Bruce Springsteen) är Ossler Ossler. Nog för att han har förebilder, Marc Ribots gitarrspel, bland annat känt från skivor med Tom Waits, är en referens. Men han lyckas alltid Osslerifiera influenserna och hans hittills sex solskivor är något eget. Det gäller även La Complaint Du Partisan, översatt till engelska av Leonard Cohen och till svenska av Ossler som Partisanen.

Att gå sin egen väg kostar förstås. Ossler kommer med största sannolikhet inte att nå ut till en större publik, men det är förmodligen heller inte något som oroar honom. Istället har den insikten köpt honom friheten att göra som han vill. Då kan man göra en vacker kärlekslåt och döpa den till Grisarna Och Flugorna. Eller döpa skivor till Krank och Stas.

- Vi ska pigga upp er med en glad visa, lovar han leende inför Tysk Höst. Jodå, han ler och skämtar trots att texterna inte är tralala. Tysk Höst är kanske inte en glad visa, men man blir glad för det är så jäkla bra. Det finns inga änglar, det finns ingen gud, sjunger han i Svartvattenfeber. Det må vara sant. Men det hindrar inte att man kan få uppleva Ossler en helt vanlig gråkall torsdag i november. Amen.

Läs mer om liknande:

Ett Brus är verkligen för jävla bra

Ossler var tidigare med i Wilmer X

Tom Waits turnérar än mer sällan än Ossler

Leonard Cohen är från Kanada

Publicerades ursprungligen i Småland.