Stockholm Swing All Stars

 Plats: Palladium.
Tid: Onsdagen den 2 oktober.
Längd: 100 minuter plus paus.
Publik: Ett sjuttiotal.
Bäst: Attityden. Att musiken lever och inte behandlas som ett museumföremål.

Åtta personer är litet för storbandsjazz, för det är väl ändå det Stockholm Swing All Stars spelar? Det innebär att musikerna får mer utrymme per instrument och de utnyttjar det på ett bra sätt. Fredrik Lindborg, tenorsax och klarinett och aktuell som Arne Domnérus i filmen om Monica Zetterlund, och Klas Lindquist, altsax och klarinett, har gjort arrangemangen som visar en frisk respektlöshet mot originalen utan att för den sakens skull skrämma bort de som vill minnas sin ungdom. Det är en skicklig balansgång. Å ena sidan färre instrument, å andra sidan luftigare. Allt görs med en känsla av att det inte bara handlar om gamla återupprepningar. Vad de däremot har gemensamt med originalen, som ofta kommer från perioden 1930-50, är att det rycker i benen både hos publik och musiker. Och när man glatt stampar med i inte bara ett utan två kontrabassolon vet man att man är i trygga händer. Det är för övrigt Lindquists uppgift att hojta yeah efter alla solon.

Musikens ålder speglar sig i publikens snittålder. Storbandsjazzen har inte lyckats nå ut till en yngre publik och det är synd. Antalet ickepensionärer i publiken kan räknas på ena handens trumpetsolo. Snittåldern på scen är betydligt yngre. För sammanhanget rent av väldigt ungt. Musikerna spelar också i andra mer moderna konstellationer, kanske är det en av anledningarna till att de kan spela de här i vissa fall smått sönderspelade klassikerna och göra det med fräsch attityd och få det att låta nytt. Musikerna klär sig dock klassiskt snyggt i svarta smokingar med matchande flugor och vita skjortor - och rentav några välkammade sidbenor.

Att de gjort en skiva som hyllar Duke Ellington tyder på bra smak och bra smak är alltid en bra start oavsett sammanhang. Hans Ring Dem Bells spelas redan som andralåt och svänger riktigt hårt. Caravan av samme man svänger ännu mer. Och hur kan man motstå ett band som spelar två låtar av Ellington redan under första halvtimmen? Det kan man inte. De gör också balladen Dream Of You, en av tre låtar med sång av Karl Olandersson. Det är heller inte ofta man får nyskrivet material i swinggenren, men det får vi ikväll i form av Opening Day. Vad sägs förresten om de i swingvärlden något oväntade bebopnamnen Thelonius Monk och Dizzy Gillespie i storbandsversioner? Om det sägs hurra.  

Mer om liknande:

Monday Night Big Band levandegör också storbandjazz

Svensk jazz för nybörjare

Mer om Monica Zetterlund

Mer om bebop och Charlie Parker

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.