Heldag med brittisk musik och dans

Vad ska man göra en lördag om man inte ska dansa engelsk folkdans och lära sig mer om hur musiken spreds över världen? I Araby park arena var det heldag för de med bra kondition och bekväma skor. Ville man ha mat, och det kunde behövas, fanns det också. Under rubriken Rular, rillar och jiggar - brittisk musik och dans uppmärksammande Valshuset traditionell folkdans.

När man tänker på folkdans tänker man gärna på svensk folkdans som utgår från polskor som funnits i Sverige sedan sent 1400-tal. En liknande tradition, för lekmannen är det svårt att skilja dem åt, finns i England och Skottland. De kallas inte helt långsökt för engelskor. Och det som kallas schottis har inte helt oväntat sina huvudsakliga rötter i Skottland.

- Den här musiken kommer från Skottland och spred sig senare bland annat genom  emigration under mitten av 1700-talet till Appalacherna, Quebec, Australien och Skandinavien, berättar Magnus Gustafsson som jobbar på Musik i Syd och är en av fyra musiker under dagen.

- Musiken gavs olika namn i olika områden, men grunden är densamma. Även om den idag låter typiskt irländsk har den funnits lika länge i till exempel Bohuslän, fortsätter han.

Dagen började runt tre med två timmars danslektion med Mats Nilsson och Ingegärd Sigfridsson som pedagogiska och humoristiska instruktörer. Fokus låg på gruppdans snarare än pardans. Bitvis blir man yr bara av att titta på.

Efter en liten vattenpaus blev det konsert som bjöd på musik som enligt fiolinisten Göran Premberg var ett sammelsurium av grejer som ofta korsbefruktats på olika håll. Berättelser och musik, under mottot om gud vill och byxorna håller, kombinerades med dansuppvisning av nu omklädda instruktörer.

- Kläderna förstärker dansen och ger en ökad känsla, förklarar Mats och Ingegärd och menar att det rör sig om scenkläder snarare än folkdräkt. Det visuella intrycket är viktigt. Kjolen är tre meter vid och sydd efter medeltidsmode med hög midja.

- Det har hänt att folk blivit besvikna när vi bara haft våra vardagskläder på oss, förklarar Ingegärd. De har dansat ihop i 25 år och Mats i sammanlagt 50 år. Imponerande för någon som inte ser mycket äldre ut än 52.

Medelåldern bland deltagarna är annars just i övre medelåldern, även om det finns några ungdomar också. Ungdomar i det här sammanhangen är alla som inte fyllt femtio. Någon har en tröja med texten Dancing is my life. Alla leenden på golvet leder fram till en oundviklig fråga: Blir man glad av att dansa eller dansar man för att man är glad?

Mer om liknande: 
Väsen och Le Vent Du Nord blandar också stilar
Magnus Gustafsson var medlem i Sågskära

Esbjörn Hazelius och Navarra har rötter i bl a folkmusik

På föreläsning om medeltida ballader

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.