Krister Jonsson Trio med Svante Henryson rockar till jazzen

Plats: Alvesta jazz & blues
Tid: Lördagen den 21 september.
Längd: 100 minuter plus paus.
Publik: Ett femtiotal och därmed fullt.
Bäst: Ökningen i temperatur efter paus.

Krister Jonsson Trio inleder med Voices där gitarren gör valljud. Det är avslappnat och fortsätter på samma spår med Velor som börjar med plockad cello. I inledningen av nya låten Woohoo får trummisen Peter Danemo ur sig ett plötsligt det är den innan han snabbt plockar upp trumpinnarna. Rytmsektion lägger en stämningsfull grund för Jonsson att lägga atmosfärisk gitarr över. Samtidigt spelar de hela tiden tillsammans - det blir inte bara ett enda långt gitarrsolo med anonyma kompmusiker som trios med gitarr i täten ibland är.

Henrysons cello bidrar ibland med toner från mellanöstern som ger musiken en tyngd och känsla som påminner om några av de mer progressiva ögonblicken från Led Zeppelins Physical Graffiti. Samtliga musiker tycks ha vuxit upp med hårdrock. Ibland finns det också en ton av svensk folkmusik och svenska proggrockbandet Kebnekajse.

- Vi vill gärna att publiken ska vara delaktig i den konstnärliga processen, säger Jonsson när han inleder konsertens andra halva med att stämma gitarren. Då har han också tagit av sig sin bandana och fått höra att han är snyggare utan den. Sedan brakar de igång med The Out som låter som The Jimi Hendrix Experience med en cello. Det är inte något man hör varje dag. Det visar sig också att cellon kan låta som en kossa när så krävs.

Kossan följs av betydligt mer finstämda Luna, komplett med borstar på trummorna och lågmält vacker Peter Green-gitarr. Men trots några lugnare stunder för musikerna betydligt mer väsen och skapar en helt annan laddning efter paus. Även om det inte är den sortens musik man står upp och hoppar till så blundar många, gungar med överkroppen och drömmer sig långt bort. Några gitarrsolon närmar sig rent av gränsen för vad som är mer tekniskt imponerande än intressant, men de landar ändå på rätt sida.

Truckload Of Wisdom har ett bassolo som innehåller några riff som skulle kunna vara från klassiska hårdrockslåtar - och kanske faktiskt också är det. Det finns dagar när Dan Berglund går på stadens gator som en helt vanlig man, men hans sätt att spela kontrabas är hans väldigt egna och högst personligt. Samma låt innehåller ett ylande gitarrsolo spelat på cello.

- Tack för att ni kom hit och för att ni stannade, påpekar Jonsson mot slutet av konserten. Det var så lite så. Och tack det samma.

Läs mer om liknande:

Led Zeppelin för nybörjare
Kebnekajse turnérar fortfarande

Det finns fler som inspireras av Jimi Hendrix
Dan Berglund var även med i Esbjörn Svensson Trio

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.