Jemek Jemowit bjuder på resa till Berlinklubb

Plats: Kafe De Luxe.
Tid: Lördagen den tredje augusti.
Längd: 45 minuter.
Publik: Ett fyrtiotal.
Bäst: Att vi plötsligt befinner oss på en klubb i Berlin.

- Good evening, my name is Jemek Jemowit, inleder Jemek Jemowit och möts av jubel. Sedan trycker han igång synten. I vissa låtar rör han inte ens instrumentet. Hans sång är mer ropande och prat och påminner om Marilyn Manson i tonläge. Kroppsspråket är en föreställning i sig med dansmoves i sidled och poser med framsträckta armar.

På en filmduk visas klipp från semesterfilmer, kontorsmiljöer, frågesportprogram och reklamfilmer kompletta med logotyper. Säger han något om konsumtionssamhället eller ser det bara bra ut? Den källare i något av Berlins hippare kvarter vi snabbt förflyttas till känns avlägsen den lätt undernärda indiepop som oftast dominerar på Kafe De Luxe. I publiken finns också några hårdrockare som ser förvirrade ut.

Jemowit bor i Berlin men har rötter i Polen. Det är modernt och åttiotalskavaj samtidigt, han ser ut som en åttiotalshipster, befriande nog helt utan känsla för sinne och smak. Eller möjligtvis med full känsla för sinne och smak. Om musiken till tv-spelet Super Mario Bros istället hade gjorts till en skräckfilm. Där någonstans befinner vi oss, men det är en upplevelse svår att beskriva. Nitzer Ebb ligger nära till hands som referens, även om Jemowit har mer charm - men det säger inte mycket. 

Han gör en cover på SNAP! och deras Rhythm Is A Dancer som har fått lite steroider inpumpade. Pumpande är ett ord som beskriver musiken bra. Bitvis påminner det om eurotechno, fast en mindre lättillgänglig version. Och det inte bara för att genren är mer bespottad än symfonirocken, och med lika hängivna supporters. Tjejen som alltid sjunger refrängerna saknas och Jemowit kan knappast anklagas för att rappa verserna heller. Kopplingen finns där dock, vare sig den är accepterad eller inte.

Samtidigt passar de olika elementen ihop på ett sätt som gör allt fullt naturligt. Förmodligen för att Jemowit själv verkar tycka att blandningen är helt naturlig. Då tycker man det som lyssnare också. Det känns inte forcerat eller tillgjort. Stilsäkert skulle kunna vara rätt ord, även om det är en stil han uppfunnit själv.

Med fem minuter kvar av konserten tar han av sig skjortan - kavajen rök för länge sedan - och kör det lilla som är kvar i bar överkropp. Men solglasögonen behåller han på. Det krävs rätt attityd för att komma undan med att ha solglasögon i en källare och rätt attityd är något Jemowit har.

Läs mer om liknande:

Berlin råkar vara en av mina favoritstäder

Berlin i ligger i Tyskland och där spelar de något som kallas krautrock

Nitzer Ebb har jag sett som förband till Depeche Mode

Mötley Crüe-biografin The Dirt är väldigt underhållande