Styrs musiksmaken av årstiden?

Påverkas musiksmaken av årstiden? Det är en intressant fråga. Svaret är - med största sannolikhet - nej. Mitt musikintresse är av den sorten att jag lyssnar på musik mer eller mindre hela tiden. Däremot, och det finns en koppling, styrs musiksmaken och vad jag vill lyssna på av vilket humör jag är på. Och humöret styrs av vädret på samma sätt som vädret styrs av årstiden (vinter - kallt regn, sommar - varmt regn). Om solen skiner, det händer ju faktiskt ibland, och det är dags för en promenad blir det gärna något energiskt med Iron Maiden, varför inte en liveskiva? På kvällen när solen håller på att gå ner ligger Monica Zetterlund och Bill Evans samarbete Waltz For Debby närmare stämningen. Solnedgången blir vackrare med jazz.

Det är närmast bevisat att folks kulturella ambitionsnivå sänks på sommaren. I övrigt vettiga människor har plötsligt som högsta dröm att få sitta framför tv:n och klappa i otakt till ljudet av artister som i stor utsträckning av allt att döma ligger i ide under de 363 dagar om året när de inte är med i ett program som kan få vara anonymt (men det sänds från Skansen och innehåller allsång). Gyllene Tider förknippas numera så starkt med sommaren att apoteket säljer medel man kan smörja öronen med om man är överkänslig mot Göran Fritzons Farfisaorgel. Intressant nog var den första låten som hamnade på skiva med Halmstadbandet jullåten 24 December som fanns med på Glitter, Glögg Och Rock´n´roll. Reggae har också fått stämpel som sommarmusik på våra breddgrader. Lyssnar man på texterna förstår man att det är en missuppfattning. Politiskt förtryck och sociala orättvisor är ett betydligt vanligare tema än sun is shining.

The Beatles visste hur den svenska sommaren fungerar och är därför ständigt aktuella. Man kan helgardera med Rain och Here Comes The Sun. Senaste tiden har jag spelat John & Yokos skiva Some Time In New York City. Där finns en liveversion av låten Don´t Worry Kyoko. En sexton minuter lång friformsövning där Yoko skriker ikapp med en saxofon och en trumpet -  och vinner - medan det pågår någon sorts hela havet stormar i bakgrunden. Det är kanske inte vad de flesta vill höra i hängmattan. Och är sexton minuter i längsta laget så sägs den ha varit 40 minuter men klippts ner för att få plats på skivan. Alltid något.

Sommarplåga är ett begrepp som dyker upp varje år. Det betyder att en låt spelas överallt hela tiden trots att ingen gillar den. Idén är alltså intressant. Spelar radion en låt för att folk gillar den eller gillar folk låten för att den spelas på radion? Vem är det som bestämmer?

Förresten, en sak som styr mitt lyssnande är vilka konserter jag ska på. Om jag till exempel hade biljett till Neil Young & Crazy Horse den åttonde augusti i Göteborg (vänta lite, måste gå och lägga mig ner en stund) skulle jag lyssna på dem. Och ger man sig in i Neil Youngs skivdjungel, som är lika stor som hans polisonger, brukar det ta ett tag innan man kommer ut igen. Men å andra sidan har sommaren just börjat, så det gör inget.

Läs mer om liknande:

Iron Maiden för nybörjare 
Monica Zetterlund och svensk jazz för nybörjare

Recension: Gyllene Tider - Dags Att Tänka På Refrängen

The Beatles någorlunda alternativa topp 10

Neil Youngs självbiografi finns nu/snart som pocket

Yoko Ono skriker sig rakt ut i evigheten
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.