Växjögospel för de redan frälsta
DAN ALKENÄS - VÄRLDENS CHANS
Plats: Konserthuset.
Tid: Lördagen den 9 februari.
Längd: 80 minuter.
Publik: Strax över 500.
Bäst: Glädjen i framförandet.
Sämst: Texterna blir för endimensionella.
I helgen stod över 200 personer på scen i Konserthuset. I Sverige finns uppskattningsvis 600 000 körsångare och landets största körsångarförbund har över 80 000 medlemmar. Enligt Guinness Rekordbok är den största kör som sjungit tillsammans exakt 121,440 personer och de sjöng under sammanlagt fem minuter i Perungalathur i Indien.
Som en del av Växjö Gospelfest 2013 uruppfördes lokala kompositören Dan Alkenäs verk Världens Chans med texter skrivna tillsammans med Lars Björksell och Magnus P Wåhlin. Den handlar om ”människans plats i skapelsen och hennes ansvar för den”. Inga små frågor. Så har verket också tagit 1,5 år att färdigställa. Utgången är människans ansvar för att ta hand om de goda krafterna i samhället. Den kraften vill kyrkan vara en del av. Detta gör att texterna i stor utsträckning handlar om att man ska följa guds vilja, att alla dansar i sitt paradis och att vi är till för varandra. Djupare än så går oftast inte analysen. I en låt får sig konsumtionssamhället en känga. Den är inte fel utdelad och texten har poänger, men om man jämför antalet krig startade i guds namn och antalet krig startade i mellandagsreans namn kommer statistiken tala för sig själv.
Musiken är en blandning av schlager, musikal och gospel. Kören är mäktig och täcker scenen från vänster till höger. På scen finns också keyboard, gitarr, bas, trummor, xylofon och en stråkkvartett som bidrar med tyngd i botten på detta väldiga bygge. Mötet mellan funkgitarr och åttiotalssynt är inte lika lyckat. Det blir också någon Disneyballad för mycket. Disneyballaden är till sin natur förvisso välkomponerad och välmenande, men mättnadskänslan infinner sig tidigt. De framförs gärna tillsammans med sångarnas illustrerande handrörelser. Hör bergen ropa ditt namn är ett mer tillbakahållet nummer som börjar med gitarr, piano och två röster innan kören kommer in. Annars är extra allt ett genomgående tema - förvisso inte helt oväntat när så många befinner sig på scenen.
Mellan låtarna förekommer små predikningar. Predikningar är kanske inte rätt ord, men de fyller det syftet. Här förtydligas låttexterna och guds godhet förklaras. Det är lite synd för texterna kunde i sin enkelhet inte bli tydligare och det blir tårta på tårta-känsla. Är man troende håller man redan med om vad som sägs, är man det inte lär man inte bli övertygad.
De två dansarna som medverkar i några nummer gör ett bra och förmodligen svettigt jobb och illustrerar texterna med både rörelser och rekvisita. Bildspelet på skärmen innehåller bland annat vackra naturbilder.
På plussidan ska också nämnas att arrangemangen ofta är lekfulla och innehåller många detaljer som är intressanta att följa genom låtarna.
Allt avslutas med utdelning av blommor och Dan Alkenäs, som också spelar keyboard, belönas med kvällens högst jubel för sin insats.
Plats: Konserthuset.
Tid: Lördagen den 9 februari.
Längd: 80 minuter.
Publik: Strax över 500.
Bäst: Glädjen i framförandet.
Sämst: Texterna blir för endimensionella.
I helgen stod över 200 personer på scen i Konserthuset. I Sverige finns uppskattningsvis 600 000 körsångare och landets största körsångarförbund har över 80 000 medlemmar. Enligt Guinness Rekordbok är den största kör som sjungit tillsammans exakt 121,440 personer och de sjöng under sammanlagt fem minuter i Perungalathur i Indien.
Som en del av Växjö Gospelfest 2013 uruppfördes lokala kompositören Dan Alkenäs verk Världens Chans med texter skrivna tillsammans med Lars Björksell och Magnus P Wåhlin. Den handlar om ”människans plats i skapelsen och hennes ansvar för den”. Inga små frågor. Så har verket också tagit 1,5 år att färdigställa. Utgången är människans ansvar för att ta hand om de goda krafterna i samhället. Den kraften vill kyrkan vara en del av. Detta gör att texterna i stor utsträckning handlar om att man ska följa guds vilja, att alla dansar i sitt paradis och att vi är till för varandra. Djupare än så går oftast inte analysen. I en låt får sig konsumtionssamhället en känga. Den är inte fel utdelad och texten har poänger, men om man jämför antalet krig startade i guds namn och antalet krig startade i mellandagsreans namn kommer statistiken tala för sig själv.
Musiken är en blandning av schlager, musikal och gospel. Kören är mäktig och täcker scenen från vänster till höger. På scen finns också keyboard, gitarr, bas, trummor, xylofon och en stråkkvartett som bidrar med tyngd i botten på detta väldiga bygge. Mötet mellan funkgitarr och åttiotalssynt är inte lika lyckat. Det blir också någon Disneyballad för mycket. Disneyballaden är till sin natur förvisso välkomponerad och välmenande, men mättnadskänslan infinner sig tidigt. De framförs gärna tillsammans med sångarnas illustrerande handrörelser. Hör bergen ropa ditt namn är ett mer tillbakahållet nummer som börjar med gitarr, piano och två röster innan kören kommer in. Annars är extra allt ett genomgående tema - förvisso inte helt oväntat när så många befinner sig på scenen.
Mellan låtarna förekommer små predikningar. Predikningar är kanske inte rätt ord, men de fyller det syftet. Här förtydligas låttexterna och guds godhet förklaras. Det är lite synd för texterna kunde i sin enkelhet inte bli tydligare och det blir tårta på tårta-känsla. Är man troende håller man redan med om vad som sägs, är man det inte lär man inte bli övertygad.
De två dansarna som medverkar i några nummer gör ett bra och förmodligen svettigt jobb och illustrerar texterna med både rörelser och rekvisita. Bildspelet på skärmen innehåller bland annat vackra naturbilder.
På plussidan ska också nämnas att arrangemangen ofta är lekfulla och innehåller många detaljer som är intressanta att följa genom låtarna.
Allt avslutas med utdelning av blommor och Dan Alkenäs, som också spelar keyboard, belönas med kvällens högst jubel för sin insats.
Läs mer om liknande:
The Como Mamas sjunger gospel acapella
The Como Mamas sjunger gospel acapella
Något helt annorlunda:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
upplagd av Ola Claesson
19:00:00
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida