Lisa Lystam & Little King ordnar svängig helkväll

Plats: Kafe De Luxe
Tid: Lördagen den femte januari
Längd: 110 minuter plus paus.
Publik: Ett fyrtiotal under första halvan, något tjockare under andra.
Bäst: Bluesen lever och vi med den.

Bluesen och dess fans har ibland så stor respekt för rötterna att försök till att släppa in lite frisk luft möts med misstanke. Lisa Lystam går upp på scen med sitt munspel och Fredrik Karlsson på akustisk gitarr och börjar med en Robert Johnson-låt från 1930-talet. Duon har en sammanlagd ålder på kanske 45. Lystam blandar eget med andras och gör eget även av de andras. Hon spelar munspel i en Sonny Boy Williamson-låt som om ingenting hade hänt, hon tolkar Louise Hoffsten som hon ofta jämförs med och sjunger It Hurts Me Too med svensk text av Slim Notini. Det är den där sortens stillsamma blues man lyssnar på en regnig tisdag när man letar efter en räkning som ska betalas innan midnatt. Och det är menat som en komplimang.

Medlemmarna i kvartetten Little King är också unga men kan sin historia och är - i likhet med Lystam - inte rädda för förnyelse. De nämner bland annat Cream och The Allman Brothers Band som förebilder - som förvisso debuterade under sent sextiotal. I bluesens värld är alltid förnyelse ett relativt begrepp. Bluesrocken kan i fel händer vara något av det värsta som finns i musikväg, men ikväll får vi både ös, fläsk och sväng. Samtidigt är allt rymligt. Både gitarr, bas och trummor får gott om utrymme, men inte för mycket. De är samspelade och vet hur man spelar tillsammans och inte bara var för sig.

Down And Out har kvällens förmodligen vackraste gitarrsolo där mindre smakar mer och Weight Of The World är en studsig höjdpunkt. Då konkurrerar de ändå med låtar av BB King, en Freddie King som spelas så långsamt att den nästan går baklänges och om man spelar JJ Cale plockar man alltid poäng. Att tolka denna minimalismens mästare - och få det att låta så självklart - är att bara spela de toner som verkligen behövs och knappt ens det.

På slutet knyts kvällen ihop när även Lystam och Karlsson kommer upp på scen igen och vi får It Hurts Me Too en gång till, denna gång på engelska, och sist en Robert Johnson till. Och om de inte gick ner till korsningen och sålde sina själar till djävulen så ser de i alla fall till att bluesen har en framtid i Sverige.

Läs mer om liknande:

Louise Hoffsten innehåller många känslor

Sven Zetterberg tolkar också Sonny Boy Williamson (men inte den)

Rock och bluesfestival på Tyrolen

Martin Scorsese har gjort en rejäl resa genom bluesens historia

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.