Bo Kaspers Orkester rockar, kanske för mycket
Tid: Onsdagen den 12 december.
Längd: Exakt två timmar.
Publik: 620.
Bäst: Energin och antalet bra låtar.
Saknade mest: Är det ens lagligt att inte spela Hon Är Så Söt?
Bo Kaspers Orkester släppte nyligen sin tionde skiva med den kaspiska titeln Du Borde Tycka Om Mig. Det finns en poäng där. Bo Kaspers Orkester
förtjänar att tyckas om. Den stora publiken, de flesta medelålders, gör
också att bandet har råd med en ruskigt snygg ljusshow som ibland gör
konserthuset till en liten klubb och ibland till ett rymdskepp.
Rymdskeppet styrs av Bo Sundström på gitarr
och sång, Mats Schubert på piano, Michael Malmgren på bas och Fredrik
Dahl på trummor. Dessutom medverkar Robert Östlund på gitarr och Nils
Berg på allt utom näverlur.
Bäst av de nya låtarna är Längre Upp I Bergen, en stillsam Snart Kommer Natten och en pumpande Utan Dig som låter Depeche Mode. Om orkestern
ibland kritiseras för att vara för snäll på skiva blir ljudbilden ikväll
ibland rent av för tung med mycket bas.
Bland de äldre låtarna är Puss tung funk och väldigt bra, Håll Dig Till Den Du Har dras ut och håller på och dras ut lite till och i introt
till Vi Kommer Aldrig Att Dö passar Schubert på att leka Garth Hudson
bakom sina syntar. När de spelar Fyrarättersmål och Undantag befinner vi
oss helt plötsligt på Kuba.
Det går att undra var vissa låtar tagit vägen. Allt Ljus På Mig? Det Smartaste Jag Gjort? Dansa På Min Grav? Men de gör ändå bra val med
tanke på hur många låtar det finns att välja mellan. Sundström
konstaterar att ”vi har hållit på i tjugo år, men är inte ute på nån
jävla jubileumsturné". Och man ska inte klaga på ett band som spelar
oväntade låtar. Personen i publiken som önskat sig fina Brev på Facebook
gjorde ett bra jobb.
Som extra extranummer får vi bland annat When You Wish Upon A Star
och då har alla redan ställt sig upp och klappat till I Samma Bil.
Lyssnar man på mycket rock kan man få för sig att det är fullt normalt att knarka och bara sova två timmar i veckan. Bo Kaspers Orkester
gör musik för folk som lever nio till fem-liv och de gör det väldigt
bra. Särskilt Sundström är underskattad som textförfattare.
Så även om musiken inte är på liv och död är det musik om liv och död.
Och hur många band kan få en nykter svensk man att dansa sittande?
Mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida