Konsertrecension: Anton Zetterholm och Harriet Jones

Anton Zetterholm & Harriet Jones

Plats: Nygatan 6

Publiken: 75 personer

Bäst: Det är ingen tvekan om att artisterna kan sin sak        

Sämst: Publikrestriktionerna. Men snart är de slut.

Betyg: 4

Växjöfödde Anton Zetterholm är en världsstjärna på musikalhimlen. Harriet Jones spelade huvudrollen i ”The phantom of the opera” i London i flera år och har även hon världen som arbetsplats. En lätt mulen onsdag i september hittade de till Nygatan 6 i Växjö.

Arrangören Musik i Syd har gjort ett kap. Det är inte varje dag världsstjärnor kommer till Växjö. Det är heller inte varje dag världsstjärnor kommer FRÅN Växjö. De 75 biljetterna är förstås slut. Mycket släkt och vänner på plats. Tydligen två tyskar också.

Anton bjuder på sin resa som tagit honom till en rad världsstäder de senaste tretton åren. Men han började i ”West side story” i just Växjö. Via jobb i London träffade han Harriet från Hastings (med ett berömt slag 1066) och de flyttade ihop efter två veckor. Om inte det vore nog har de barn tillsammans. Ett  besök på Antons Instagram visar att den lilla killen närmar sig ettårsdagen. Dessutom nu ett barn till på gång.

Förutom Anton på lite gitarr har de också med sig lokala profilen Dan Alkenäs på fingerfärdig flygel. Medverkar i några låtar gör också utmärkta kören The Vasko Singers. För oss som inte lyssnar på musikal varje dag är det avskalade formatet välkommet. Anton och Harriets röster hamnar i centrum på ett sätt som gör att låtarna lyfts fram.

I ”Tonight” från ”West side story” sjunger de kvällens första duett och det är kanske inte helt otippat att de har personkemi. En bra sak för oss som inte kan skilja en fantom från västra sidan är att de ibland förklarar lite sammanhang.

Anton berättar hur han flyttar till Bergen och sedan lockas till Hamburg där han blir Tarzan, nästan utan att förstå hur det gick till eller hur det skulle gå. Han kunde inte tyska och det tyckte han eventuellt kunde vara ett problem. Det blev åtta föreställningar i veckan i tio år för ”Disneys Tarzan”. Det blir duett på tyska innan de byter till engelska. Musikalen skrevs förresten av Phil Collins. Ja, den Phil Collins.

Harriet sjunger ibland nästan opera, hon ville bli operasångare och studerade också till det. Hon berättar att hon är med i ”Beauty And The Beast”-filmen i några få sekunder. Det är kul nu, men var det inte då, är de båda överens om.

I ett smakprov från Irving Berlins ”Annie get your gun” tävlar de om vem som kan sjunga och dricka snabbast. Och vem som kan hålla en ton längst (Harriet). Anton kan nästan hela texten. De avslutar med lite ”Grease”, även om Anton påpekar att det ska vara mer rock´n´roll än bara ett piano. Det funkar ändå.

Det är något med estetiken i musikaler, i sättet att sjunga, något affekterat. Antingen gillar man det eller inte. Rent tekniskt är det svåra låtar som kräver omfång och teknik. Skolningen ska användas men inte ta över. Det lyckas båda med.

Publiken njuter av musiken, sången och berättelserna. Det blir många skratt. Och för någon som egentligen inte lyssnar på musikal frivilligt, vi kan kalla honom Ola, är det här ett både givande och underhållande dopp i en främmande värld.

 

Läs mer om något helt annat: 

Krautrock för nybörjare

Skäggrock för nybörjare 

Country/Americana för nybörjare 

Svensk jazz för nybörjare 

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.