Konsertrecension: Plura & Carla
Plura & Carla
Fredagen den tjugonde augusti
Plats: PM & Vänner
Publik: Fullt. 121 sålda biljetter.
Bäst: Många bra låtar och skratt.
Sämst: Lite märkligt med en timmes paus efter en kvart.
Betyg: 3
Plura och Carla. Per Malte Lennart och Carl Stefan. Bröderna Jonsson. Bröderna Eldkvarn. Bandet bildades 1971 och debuterade på skiva 1974 som Piska Mig Hårt. På fredagskvällen spelade bröderna på PM i Växjö.
I mer än fyrtio år kuskade Eldkvarn runt i Sverige, oavsett hur vindar och trender blåste. De hade en kommersiell topp under andra halvan av åttiotalet och några år in på 2000-talet smällde det till på allvar när Plura blev tv-kändis. Bandet nådde en kreativ topp samtidigt. 2015 tog de paus. I år firar Eldkvarn femtio, Plura sjuttio.
Plura, som är storebror, har alltid skrivit merparten av låtarna, men Carla, två år yngre, har med all rätt också fans med sina mer skruvade betraktelser över livets snubblingar. ”Kungsholmskopplet” sitter till exempel som en vante denna kväll. Plura passar på att kolla klockan.
Men de inleder med John Holms ”Ett enskilt rum på Sabbatsberg”, ”Nådens hand” och Carlas ”Runt solen”. Carla har ett blått öga efter att ha gått in i en dörr, berättar Plura. En panel, rättar Carla. Sedan är det paus.
En timme och en middag senare blir det hitkavalkad. Undantaget är underskattade ”Mil efter mil”, som Plura skrev till Totta Näslund. När de spelar ”Pojkar, pojkar, pojkar” lägger Carla in några rader från Kraftwerks ”The model” i ska-partiet. Det måste sägas vara oväntat.
Vi får lära oss att ”Kärlekens tunga” inte skrevs i Flen. ”Fulla för kärlekens skull” inleds med en lång anekdot där Mauro Scocco en natt är full och konstaterar att det är den sämsta låten Plura skrivit.
När vi närmar oss slutet blir det Bellmans ”Märk hur vår skugga”. Sedan upptempo med ”Jag är det hjärta”. Cornelis Vreeswijks ”Somliga går med trasiga skor” fortsätter. Carla visar att hans gitarrfingrar fortfarande kan sina grejer. Det låter också snyggt när Carla lägger en överstämma. Syskon som sjunger stämmor är alltid något speciellt. Och gnabbet mellan låtarna är underhållande.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida