söndag, februari 28, 2021

Bokrecension: 44 Days On The Blues Highways

44 DAYS ON THE BLUES HIGHWAYS

Foto: Erik Lindahl, text: Tommy Löfgren 

(TID OCH RUM) 

ISBN: 978-91-87755-13-2

Fyra vänner som på fyrtiofyra dagar bilar från San Francisco till Chicago. Som går på bluesklubbar, lyssnar på musik, äter gott, träffar människor och njuter livets goda dagar. Det skulle kunna bli film. Eller ännu hellre en bok full av bilder som följer de stopp de svenska bluesbröderna Erik Lindahl, Tommy Löfgren, Lasse Linder och Jörgen Sandin gjorde. Lindahl fotade och Löfgren har skrivit. Boken är tillägnad Linder och Sandin, och för all del Paul ”Lil´ Buck” Senegal.

Resan gjordes mellan november 1980 och januari 1981. På kartan i boken ser vi att stopp skedde i bland annat Los Angeles, Las Vegas, Grand Canyon (en liten avstickare), Lafayette, New Orleans, Clarksdale på självaste julafton och Memphis. Men också i Glendora i Mississippi. Med sina då 220 invånare något mindre än många av de andra städerna/”städerna”.

Lindahl och hans kamera stal och förevigade ögonblick och artister, hela vägen från Big Smitty till Big Bad Smitty. Bilderna går att titta på länge. Först människorna, sedan mindre och mindre detaljer. Lokalerna tycks ofta ha varit den sorten som kallas hål i väggen. Det finns en bild på Smilin´ Bobby, tagen den andra januari på Necktie Nate´s i Chicago, där Bobby är ett under av stil trots eller på grund av sin rutiga kostym. På väggen bakom honom sitter en notis. På söndagar, kan vi läsa, uppträder Little Howling Wolf som har med sig Hubert Sumlin. Det här sker från fyra på eftermiddagen ”until ?”. På tal om kläder. Löfgrens skjorta på sidan tio. Var köper man den?

Löfgren hade gärna fått skriva fler anekdoter och minnen. Han har säkert mer att berätta. Nu blir det kortfattade bildtexter. De är av allt att döma tillkomna långt efteråt, det har ju gått fyrtio år, av en skribent som minns en flydd tid. Som en anteckning i marginalen hade texterna, som är på engelska, kanske tjänat på en genomgång till. Ibland blir det lite svengelska. Mark Naftalin, bland annat känd från Paul Butterfield Blues Band och som mångårig radioprofil, ger ett initierat förord med bakgrund till boken och skapar sammanhang även han.

Som reseskildring, tidsdokument och kärleksförklaring till bluesen och dess arv är det här en hjärtevärmande bok. För oss lite yngre, jag blev tre år den decembermånad resan ägde rum, dessutom en historielektion om en musikscen som redan då lämnat mittfåran. Kort sagt en utmärkt julklapp till din lokala bluesälskare.

 

Läs mer om liknande:

Bokrecension: Early Blues - The First Stars Of The Blues Guitar  

Bokrecension: Highway 61 - Crossroads On The Blues Highway 
Big Mama Thornton förtjänar en bättre bok 
Charley Patton var samtida med Robert Johnson

Publicerades ursprungligen i Jefferson. 

Etiketter: , , ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida