Krautrock för nybörjare

I går såg jag den tyska regissören Wim Wenders film Den Amerikanske Vännen/Der Amerikanische Freund, baserad på en bok av favoritförfattaren Patricia Highsmith. Min Pavlovklocka började ganska snabbt ringa för krautrock. Krautrock är en ganska klumpig engelsk term för tysk rock. Tyskarna äter kol, alltså kallas de kraut. Av samma anledning kallas fransmän (och kvinnor, hallå liksom!) för frogs. Det som kallas krautrock växte fram i skarven mellan sextio- och sjuttiotal och nådde inga större kommersiella framgångar när det begav sig. Musiken var ofta för experimentell för medel-Müller. Men inflytandet har i efterhand blivit stort, delvis kanske på grund av David Bowies omfamning under mitten av sjuttiotalet. Bowie var helig i engelsk musikpress under denna period och allt han sa höggs i sten. Men var ska man börja? Vilken krautrock är krautigast? Läs mina förslag och lyssna på Spotifylänkarna!

Kraftwerk - The Man Machine (1978)

Kraftwerk är det överlägset mest kända bandet i denna genre/"genre". De brukar kallas den elektroniska musikens The Beatles och är ett av pophistoriens mest inflytelserika band. Det är inte lätt att välja en skiva att representera dem med, men The Man Machine innehåller bandets två mest kända låtar The Robots och The Model. Musiken de gjorde var så långt före sin tid att den uppfann det typiska åttiotalssoundet redan 1974 med skivan Autobahn. Den enda kvarvarande originalmedlemmen Ralf Hütter turnerar fortfarande, men de senaste trettio åren har det bara kommit tre nya skivor. Hemstaden Düsseldorf delas förresten med Wenders.

Can - Tago Mago (1971)
Tanken med den här dubbel-LP:n var att den ena skulle innehålla relativt rak musik och den andra något mer experimentell musik. Men Can vore inte Can om man kunde höra någon större skillnad. Många av låtarna var jam som spelades in i hemlighet av basisten/teknikern Holger Csukay för att sedan användas på den färdiga skivan. Musiken låter ungefär som James Brown på halva hastigheten. Det kan bero på skillnaden i verkan mellan marijuana och PCP, men vad vet jag? Här finns också tydliga influenser av psykedelisk rock. När favoritlåten Halleluhwah tar slut efter arton och en halv minut brukar jag ställa mig upp och applådera.

Cluster - Zuckerzeit (1974)
Berlinduon Hans-Joachim Rodelius och Dieter Moebius gjorde på sin tredje skiva lågmäld, varm, melodisk och avslappnad elektronisk musik. Skivan har också en regelbunden rytm som förmodligen var inspirerad av den samtida duon Neu! med bla andra Michael Rother. Han hade i sin tur tidigare varit medlem i Kraftwerk och bildade tillsammans med Rodelius och Moebius 1973 även Harmonia. Zuckerzeit är kanske den minst experimentella och mest lättlyssnade skivan i den här lilla guiden. Musiken kan rent av beskrivas som trevlig. Cluster splittrades i december förra året efter att 2009 ha släppt sin första skiva på arton år.

Amon Düül II - Phallus Dei (1969)
Om man ska introducera folk till en ny artist eller musikstil är det alltid kul att slänga in något som kommer få många att sätta den valfria drycken i halsen. Och nu är vi nog så kraut vi kan bli. Den här skivan brukar tillsammans med Cans första album från samma år sägas ha grundat den sorts musik som ingen krautrockartist tycker om att kalla krautrock. Sättet som bandet använder sina rytminstrument brukar kallas abstrakt percussion. Och sättet de sjunger/mässar på letar fortfarande efter en definition. Phallus Dei är förstås latin och betyder ungefär guds penis. Amon är den egyptiska solguden och Düül en fiktiv turkisk figur, men den förklaringen är inte lika kul. Efter gemensam lyssning - hela skivan! - på sångerskan Renate Knaup och hennes åtta pojkar blir det utdelning av diplom.

Läs mer om tyskar och andra människor:
Kraftwerk släpps remastrade
Ralf Hütter intervjuas i The Guardian
Läs mer om Cans tyska funk
David Bowie för nybörjare