Fula Fula Ord: Skivrecension: Neil Young

Neil Young
Hitchhiker
(Reprise/Warner)
Betyg: 3

På sjuttiotalet gjorde Neil Young åtta skivor under eget namn, en med Stephen Stills och två med Crosby, Stills, Nash & Young. Plus några liveskivor och ett soundtrack. Och med att Neil Young gjorde menas egentligen gav ut. För han gjorde ytterligare - minst - en handfull skivor som inte gavs ut. En av dem ges i alla fall ut nu.

Av de tio låtarna som klockar in på strax över halvtimmen har de flesta getts ut på andra skivor och i andra versioner. Tre av dem hamnade på Rust Never Sleeps 1979. Titelspåret gavs ut med en nyskriven vers på Le Noise 2010. De två låtarna som förblivit outgivna, Hawaii och Give Me Strenght, tillhör inte höjdpunkterna.

Det är intressant att få låtarna i sitt rätta sammanhang i vad som är alternativa versioner (även om de alltså egentligen är originalversionerna), i huvudsak framförda med bara sång och gitarr under en enda rusig natt, mer eller mindre i realtid. Producenten och trätobrodern David Briggs mixade direkt under inspelningen.

Anledningen till att Hitchhiker inte gavs ut 1976 var, påstås det, att Young tyckte han var för hög, stenad och allmänt full under inspelningen. Som om det någonsin hindrat honom. Hans tillstånd är inget som stör, i alla fall inte oss rutinerade passiva knarkare. Finns det något tillfälle under sjuttiotalet när Young inte var hög under en inspelning? Det kan också vara så att skivbolaget hörde ännu en skiva som inte var lika trevlig och välkammad som storsäljaren Harvest. Om de bara visste vad de gett sig in på.

Läs mer om liknande: