Reportage: Tyrolens Prog- och Visfest

Medans vi går och väntar på att sommaren ska börja har det hunnit bli augusti. För att tiden ska gå lite långsammare i alla fall för en kväll bytte folkparken Tyrolen utanför Alvesta decennium till sjuttiotalet och ordnade progg och visfest. En spännande tidsmaskin där det fina vädret innebar att det redan vid sjusnåret var runt 600 betalande på plats.

Annelie Owesdotter och Sigvard Markusson är grannar i närliggande Lönashult och två av besökarna. De äter varsin ekologisk och närodlad middag och säger att de är här för att umgås med folk och gynna Tyrolen. Särskilt gillar de Olles onsdagar, veteranbilsvänner som de är. De uttrycker också glädje över att den gamla folkparken öppnat igen.

Några meter bort står Joao i Cloetta-kiosken. Han säljer ölbiljetter och kaffe, men lägger till att det inte går så mycket glass just idag. Joao berättar att kiosken är öppen så länge folk vill handla och att han hjälper till där det behövs.

Rent musikaliskt började kvällen vid fem med lokala löftet Miranda Murre Eriksson, som ensam med gitarr bjuder på egenskrivna låtar med följsamma melodier och fint fingerplock. Folk både sitter och står för att lyssna. Musiken har en imponerande pondus i sin lågmäldhet.

Sedan tar Kebnekajse vid. På sjuttiotalet var de omtalade som Sveriges högsta band. Hur det står till med det en augustilördag 2017 mitt ute på den småländska obygden får vara osagt, men musiken är lätt hypnotiserande. Framförandet är väldigt kollektivt, det är inte en stjärna med kompmusiker, men det frestar ändå att lyfta fram Kenny Håkanssons lyriska gitarrspel. De utmärker sig med att ha två basister och blandar rock med svensk folkmusik. Det är fullsmockat både på dansbanan och i restaurangen. Det enda som saknas är att de spelar fler låtar. 

Av de åtta namnen som skulle fyllt spelschemat har John Holm tvingats ställa in med kort varsel på grund av magsjuka och nästan  lika snabbt har arrangörerna lyckats trolla fram Thomas Wiehe. Kvällen, som då hunnit bli natt, avslutas förresten av fem personer starka göteborgsbaserade Orkan som i likhet med Murre sänker snittåldern bland artisterna. 

Sjuttiotalet har fortfarande en framtid, i alla fall på Tyrolen.

Läs mer om liknande: 

Konsertrecension: John Holm

Konsertrecension: Baby Grandmothers

Konsertrecension: Träd, Gräs & Stenar

Konsertrecension: Ragnarök 

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.