Konsertrecension: Ossler

Ossler
Plats: Kafe De Luxe.
Tid: Fredagen den 21 april. 
Längd: 75 minuter. 
Publik: Närmare ett hundratal. 
Bäst: Laddningen, elektriciteten och, tja, nästan allt. 
Saknade mest: Mer!

Till vardags är Pelle Ossler möbelsnickare, i alla fall när han inte spelar gitarr snett bakom Thåström eller ägnar sig åt att teckna. Och med jämna mellanrum gör han musik under eget namn. På så sätt har han fått ihop en av de bästa skivkataloger någon svensk artist kan ståta med. Musiken är skev, vacker, gnisslande, vacker, självutlämnande och ännu vackrare. Om inte nervig var en sån klyscha skulle det vara ett bra ord att ta till. Nyligen kom skiva nummer sju, Evig Himmelsk Fullkomning. Ja, det stavas fullkomning. Det är skivan som är anledningen till att Ossler med band står på scen i Växjö och spelar som om det inte finns någon morgondag. 

En gårdag finns det i alla fall, en av låtarna heter Slaget Om Verdun. Texten tar sin början i en dokumentär om första världskriget. Det är en av få upptempolåtar under kvällen. Annars är det oftast lågmält, men intensivt. De tre medmusikerna (gitarr, keyboard och trummor – ingen bas) håller tillbaka och spelar med mycket luft. Det gör också att när de väl larmar på träffar det desto hårdare.

Nu bör det påpekas att Ossler både ler och skämtar under konsertens gång. I alla fall när det blivit ordning på ljudet efter att han frågat om det går att får mer skånsk sång i medhörningen, det vill säga ljudet på scenen. Bland annat frågar han, som högt för sig själv, varför han har ett notställ med alla texter när det ändå är för mörkt för att se. Det löses först med ett ljus och sedan med lampa.

Det går att vara glad och ändå sjunga om annat än glass och ballonger, ändå sjunga om något med mer klangbotten än högstadienostalgi. Sommardröm I Grått är en av höjdpunkterna på senaste skivan och även ikväll. Den lyckas på något sätt vara ännu mer intensiv live som sista låt innan extranummer i form av Ett Slutet Rum och Grisarna Och Flugorna. Däremot inte Sommartider, som han kontrar med när publiken kommer med låtönskningar.

Om någon skulle lyckas leva ett liv utan att varken känna eller tänka något går det säkert att klara sig utan Osslers musik. Musik kan förvisso erbjuda eskapism, och inget fel med det. Men Ossler erbjuder något annat. En värld där stora tankar och känslor bråkar om utrymmet, en värld där gitarrerna ibland för en jäkla massa oväsen. En värld där det plötsligt skorrar i både väggar, öron och allra längst in i hjärtat. Visst är det underbart?

Läs mer om liknande: 

Skivrecension: Ossler - Evig Himmels Fullkomning

Konsertrecension: Ossler och hans band sparkar röv

Lundell i alla ära, men Ossler då?

Stas var 2013 år bästa skiva

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.