Skivrecension: Rokia Traoré - Né So

Rokia Traoré
Né So
(Nonesuch/Warner)
Betyg: 4

För oss som hittat ett långväga hem i Tinariwens långsamt rullande rytmer är Rokia Traoré en lika given favorit. Men samtidigt som de har mycket gemensamt har Traoré en modernare och samtida produktion. Uråldriga instrument, nya sammanhang. Hon tar musiken framåt. Hon har också en sån där Nina Simone-röst som gör att jag lyssnar noga på texterna även om jag inte förstår särskilt mycket av vad hon sjunger om - sången är inledningsvis på franska och bambata innan engelska dyker upp på slutet. Texterna handlar om inbördeskriget i hennes hemland Mali. Tyvärr passar Strange Fruit in alldeles utmärkt. Som om inget hänt sedan den skrevs 1936. Den konstiga frukten som hänger i träden i den åttio år gamla låten är lynchade svarta.

Traoré flyttade hem 2009 efter ett flera år i Frankrike. Första skivan hon gjorde efter flytten döpte till Beautiful Africa. Titeln Né So betyder hem. Båda dessa skivor har producerats av John Parish, mest känd som samarbetspartner till PJ Harvey. John Paul Jones spelar bas och mandolin.

Jazz, blues, traditionell afrikansk musik och rock. Det här är en skiva som suddar ut gränser, om det nu någonsin fanns några. Och förresten. Om ni inte är upplagda för politik och bara vill skaka rumpa är Traoré också utmärkt sällskap.

Mer om liknande:
Filmrecension: What Happened, Miss Simone?
Skivrecension: Tinariwen - Live In Paris
John Paul Jones? Led Zeppelin för nybörjare
Rekommenderad lyssning: PJ Harvey