Reportage: Local Heroes no 11 på Kafe De Luxe

Och så har det blivit dags för årets upplaga av Local Heroes på Kafe De Luxe, och det är upplaga elva vi hunnit fram till. Tanken är att banden ska ha lokal anknytning och sammanlagt under åren har enligt uppgift 76 akter uppträtt. Först ut i källaren denna kväll var Ána. Det är svårt att inte dra paralleller till isländska Sigur Ros och för all del sentida The Flaming Lips, som bestämt sig för att strunta både i refränger och melodier. Det är mäktig (mar)drömsk rock, men kanske inte ett helt klockrent sätt att få igång en fest – även om vissa i publiken kommer igång ordentligt. Det är inte bara en resa till månens mörka sida, utan betydligt längre bort än så. Medlemmarna rör sig till musiken och verkar njuta av att spela, även om det inte är dansmusik.

Efter denna instrumentala mjukstart, som inte är särskilt mjuk, byter vi våning för att avnjuta Utopia som är akustisk gothmusik. Som ett Mamas & The Papas med David Lynch som manager. Och utan papas men med tre mamas. Stämsången imponerar och lägger sig som en varm filt över frusna själar, även om det redan är varmt i lokalen. Samtidigt finns här något olycksbådande. Likt den sortens musik som spelas i någon pastoral skräckfilm när det blivit dags att offra en jungfru eller två. Något som sett originalversionen av The Wicker Man? Stilpoäng för timpani som tar upp halva scenen och används med stor effekt. Men det kanske inte finns något annat sätt att använda en timpani? Utopia står lika stilla som Ána diggar – förutom lite armrörelse. Annars är trion utstuderat nollställd och varken pratar eller ler.

Tillbaka nere i källaren brakar det loss ordentligt med Ljungbypunkrockarna Senap, bildade 1993. Var medlemmarna i Utopia ens födda då? Att uppleva Senap live är lite som att springa på Homer Simpson på den lokala puben. Finns kultbandet på riktigt? Jodå, och de vet hur oväsen förs. De går på scenen till tonerna av ledmotivet från Star Wars och det går inte många takter innan några glada herrar går fullständigt banan längst fram. Och de både pratar och skämtar mellan låtarna. Bitvis påminner de om tidiga Metallica – fast med en trummis som kan hålla takten – med taktbyten, melodisk basgång och skrålvänliga refränger. De hinner med en Motörheadcover också.

När Senap går av scenen återstår fem band – bland annat ett med det underbara namnet DDR Space Program – som samtliga har 30 minuter på sig att frälsa Växjös nattliv som en del av Local Heroes. En lika fin påsktradition som ägg, choklad, korsfästning och Life Of Brian.

Läs mer om liknande:

Local Heroes no 10 

First Aid Kit värmer publiken med musikkärlek

Metallica för nybörjare 

Monty Python firade jubileum

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.