Reportage: Växjö Country Roots Festival

I lördags var det dags för andra upplagan av Växjö Country Roots Festival. Liksom förra året utspelar det sig på Palladium och som förra året är schemat fullt med svensk gammaldags country. Sju timmars musik fick dem som var där under hela evenemanget och det måste sägas vara valuta för pengarna med tanke på det rimligt satta biljettpriset. För de som ville stötta evenemanget ytterligare fanns det tröjor till försäljning i foajen. Där fanns också skivor på både vinyl och CD. Boris Eriksson har åkt från Olofström, har en George Strait-tröja på sig och är veteran från skivmässor. Han tycker det är dags att Växjö rycker upp sig som countrystad och det kanske är på gång, redan vid sexsnåret är salongen som gott som full.

Samtliga artister under kvällen har country som röd tråd, men det är ändå rejäl bredd på dem. Allt från yeehaacountry med fotstamp och fiol till lågmäld stämsång med inslag av både blues och jazz till countryblues som den lät för 100 år sedan till bluegrass till en sorts storhattad country med rötter i femtiotalet. Det är mer fokus på roots än country och variationen under kvällen imponerar.

Trion PPM, medlemmarna heter Peter, Paul och Martin, bor samtliga i Karlshamn och sjunger snygga stämmor samlade runt en sockerbitsmick. De spelar både egna låtar och gammalt material från Kentucky, Tennessee och Texas. Det är en del av USA där det minst sagt finns en rik tradition att ösa material ur. Det finns också mycket spelglädje. Trion hade suttit som en smäck på filmmusiken till Oh Brother, Where Art Thou? De kör bland annat en fin version av Ryan Adams Oh My Sweet Carolina. Den är från 2000, ett årtal som i sammanhanget nästan är att betrakta som framtiden. De avslutar med en Townes Van Zandt-låt. Stilpoäng.

The Goodbye Girls fortsätter. Här blandas USA, Kanada och Hälsingland. Det är, väldigt kortfattat, gammal fin tjobluegrass med fiol från Hälsingland som kusinen från landet. Fyran träffades på Berklee College of Music i Boston. Resultatet blir en egen och svåremotståndlig blandning. Publiken klappar takten helt spontant – det finns en liten bar längst bak i salen – och bjuds bland annat på en duett mellan svensk fiol och kanadensisk banjo samt The Carter Family, som väl är countryvärldens The Beatles.

Stämningen är avslappnad och uppsluppen. Mellan akterna ligger sorlet på behaglig nivå. Några har ett glas i handen och vägg-i-vägg går det att äta för att fylla på energin. Ett tredje år är väl, till att börja med, inte för mycket begärt?

Läs mer om liknande:

Country för nybörjare 

Skivrecension: Loretta Lynn - Full Circle 

Ryan Adams sjöng duett med Emmylou Harris

Gillian Welch var med i Oh Brother, Where Art Thou 

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.