Skivrecension: Marit Bergman - Molnfabriken

Pop 

Marit Bergman 

Molnfabriken 

(Sugartoy/Sony) 

Betyg: 3

Det har gått sju år sedan Marit Bergmans senaste skiva The Tear Collector. I popvärlden är det en evighet. Under tiden har Bergman hunnit byta språk till svenska – utan att vara med i Så Mycket Bättre – flyttat hem från New York och blivit mamma, något som speglas i låten Dansa Mamma. Att skriva låtar till sina barn brukar vara tunn is, men Bergman håller sig på rätt sida pekoralets gräns. Hon bestämde sig också för att sluta med musik, ett beslut hon bevisligen ändrat – om än långsamt och stegvis.

Molnfabriken har föregåtts av singlarna Dra Åt Helvete och - bra titel! - Ibland Gråter Jag Bara För Att Tiden Går. Bitvis är ljudbilden ett resultat av den åttiotalsvåg som varit så populär de senaste åren. Det är inte en influens som kommer sticka ut i mängden på P3, även om det är snyggt gjort. Men det är ett mer avslappnat steg från den mer rockigt organiska stil hon hade på sina engelska skivor. Sången är också förändrad, ibland nästan som en intim viskning i örat. Producenterna Pontus och Petter Winnberg har varit bollplank och uppmuntrat henne i riktningar hon själv tidigare kanske inte övervägt.

Texterna återkommer bitvis till hennes favoritämnen: det är du och jag mot världen, ingen förstår oss, politik och feminism. Och inget ont i det. Springer Mot Ljuset är rent tematiskt något av en uppdatering av Baby Dry Your Eyes och I´ll Always Be Your Soldier – en kampsång som kramas. Avslutande Landet gästas bland annat av Agnes, Arja Saijonmaa och Frida Hyvönen. Andra Elefanter är med sin rytmiskt suggestiva ljudbild en av höjdpunkterna. Det är oftast när Bergman sjunger om sitt vuxenliv som det bränner till och kommer närmast, när hon inte ser tillbaka på sin uppväxt utan tittar på nuet.

Molnfabriken kanske inte är en klockren nystart efter en lång frånvaro, men definitivt ett steg in i del två av Bergmans utveckling som bjuder nytt och oväntat.

Lyssna också på: Anna Järvinen – Buren (2015)

Läs mer om liknande:

Skivrecension: Anna Järvinen - Buren

Skivrecension: Anna Järvinen - For The Young

Hur ofta lyssnar du på dina skivor?

Markus Krunegård låter också mycket åttiotal

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.