Konsertrecension: Honeyboy Slim & The Bad Habits

Honeyboy Slim & The Bad Habits 
Plats: Kafe De Luxe. 
Tid: Lördagen den andra april. 
Publik: Närmare ett hundratal. 
Längd: 55 minuter. 
Bäst: Öset, öset och öset. I den ordningen. 
Sämst: Att tiden går för fort.

Blues De Luxe slog på stort denna lördag och inledde redan vid halv åtta med musik till maten via enmansorkestern Lightnin´ Jay, även känd som Jacob Steinvall i kvällens huvudrollsinnehavare, innan Black River Delta tog över. Och sedan: Honeyboy Slim & The Bad Habits. Om ni inte är bekanta med dessa fyra glada och svettiga herrar som spelar rhythm´n´blues med mycket skit under naglarna – om inte naglarna trillat av, det skulle inte förvåna – kommer de från Vetlanda och har rötter i band som Five Finger Discount och Jacob & The Jacals.

De spelar musik med rötter i skarven mellan femtio- och sextiotalet. Låten Rockin´ The Joint är något av en programförklaring. Utöver den blir det gamla favoriter från Bo Diddley och Ray Charles, men inte de mest uttjatade låtarna. De inleder med I´m A Lover, Not A Fighter. Plattan i mattan direkt.

Det går att undra om de inte ska spela en smäktande ballad så de får hämta andan någon gång, men nej, det ska de inte. De bara fortsätter banka huvudena mot den skorrande väggen. De verkar bitvis ha problem med ljudet, och kanske har någon i bandet druckit en öl för mycket. Men det är inget som kommer i vägen för öset. Den drivande basen, de dunkande trummorna och de hårt distade gitarrerna finns där oomkullrunkeligt.

Att folk dansar längst fram brukar vara ett bra betyg. Ikväll är det folk som dansar även långt bak i källaren, som är relativt packad. Och på tal om packad. Ibland är gränsen mellan att dansa och att vingla väldigt mycket när man försöker stå upp ganska tunn. Men, för all del, att stå still till den här musiken är inte ett rimligt alternativ - även om det bitvis är för trångt för allt för avancerade danssteg.

Honeyboy Slim & The Bad Habits live är som att dricka alldeles för mycket kaffe, slicka ett batteri och bada i kallt vatten. Och allt detta samtidigt. Det är en jäkla energikick. Och sedan springa ett varv runt sjön, förmodligen naken. Det är med andra ord exakt som det ska vara, men alldeles för sällan är, på konsert. Det går inte att göra annat än att knyta händerna och med utsträckta armar vråla rakt ut. De är det många som gör för att få extranummer, och där blir det bland annat Mean Woman Blues.

Trångt, svettigt, armbågar i magen, någons öl utspilld på halva skjortan och pipande öron. Visst är det underbart?

Läs mer om liknande:

Konsertrecension: Honeyboy Slim & The Bad Habits

Konsertrecension: Honeyboy Slim & The Bad Habits

Konsertrecension: Honeyboy Slim & The Bad Habits

Så spelar du blues

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.